Å här står det bara still, men jag har liksom ingen motivation till det här....sorry!
Men när jag ändå skriver kan jag ju meddela och uppdatera lite kort:
Pican fick höstdepression och vilade en vecka nyligen, hon kändes bara less och trött. Så i samråd med hästgurun så fick hon vila helt enkelt, promenader och springa lös i ridhuset. Sen satte vi igång och gnistan fanns åter. Ett par dagar av "lätt arbete" för att hålla motivationen uppe innan årets sista tävling gjorde susen. För på tävlingsdagen var hon supertaggad och sådär härligt spänd. Inne på banan var den gamla Pica tillbaka med en härlig tävlingsgnista och vi skrapade ihop 61,78% i MSV C, nästan MSV B-kval alltså! Hela ritten kändes kanon och ÄNTLIGEN hade vi tryck i travlängningarna igen och hade 7 på alla! Jag var lycklig, Pica var lycklig!
Fick även denna dag träffa Picas gamla "beridare" och hon tyckte Pica såg superfin ut och hade blivit rund och go över rumpan, kändes bra med dom orden för mig!

Men nu över till det som fick mig att vilja skriva. Jag ser mig som en riktig föreningsmänniska, ideelt arbetande utan att kräva någon som helst belöning i gengäld. Jag gör det för att jag tycker det är kul....i efterhand alltså, när allt är över det är då man känner glädjen "fan vad kul det var och vad lyckat det blev!". Men i stundens hetta när man i en veckas tid drömmer om arrangemanget, vaknar flera gånger på nätterna för att man är stressad. Man står där och sliter in i det sista för att fixa så det blir så bra som möjligt och ändå blir det kanske inte riktigt som man tänkt sig. Den ursprungliga planen liksom bara sprack....Som det blev i helgen när ljudet till framridningsridhuset inte längre var i bruk, då höll jag på att koka "VARFÖR NU?!!!!". Men det var ju bara att bita ihop och försöka fixa, så den tidiga hemfärden blev snabbt till sen. Den ursprungliga planen raserades totalt och fick bli som den blev helt enkelt och ljudet, som ändå var prio ett, fixades ändå på bästa möjliga sätt. 
Att man sen ändå får kritik över att något fattas eller att något inte är "tillräckligt bra" så blir man bara arg, ledsen och förbannad. För vem har mage att klaga om man inte kan fixa bättre själv?! Vem var det egentligen som stod den där sena kvällen, dagen innan, och fixade så att det blev så bra som möjligt, under dåliga förutsättningar? När man redan är pressad och stressad över att ens eget perfektionistiska självförtroende redan fått sig en käftsmäll och man helt enkelt får leva med att allt inte kan vara perfekt och enligt plan varje gång, vem har då mage att klaga?! Ibland önskar jag att jag var lite mer rapp i käften, men det blir oftast så surt tillbaka då....Så jag biter ihop och är tyst istället för det är sådan jag är. Kanske är det därför jag har en blogg för att någon gång få visa och få uttrycka det jag egentligen känner och vill?
Men i helgen hände ändå något som fick mig att må bra, jävligt bra! Jag fick uppskattning från helt "okända" människor! En sorts belöning för att det man gör! Det fick mig att känna att allt slit som jag och många andra lagt ner faktiskt spelar roll och syns och framförallt märks, det gjorde gott för magkänslan och självförtroendet. Helt okända människor....När jag ändå är igång vill jag rikta uppmärksamhet till dom som faktiskt är där och kämpar, för aldrig någonsin går det att fixa något själv utan det är alla tillsammans som gör att det blir kul och att det blir bra, så jävla bra, varje gång!

Jag är inte mycket för "textbilder" men jag hittade en på Linn Olssons blogg som jag kände lite extra för och för att jag kände att den passade bra in på just mig, jag försöker ofta stötta och motivera de som känner sig nere. Så med den vill jag avsluta det jag fått uttrycka mig idag.

På återseende!

// therre

Idag har Pican fått besök av vetrinären för en årlig tandkoll. Eller egentligen ska jag väl erkänna att jag inte vet om den är årlig för jag minns inte ens när jag kollade tänderna sist, bara att jag har gjort det   Jag är sjuuuuukt dålig på att komma ihåg det där med att kolla tänderna regelbundet men eftersom jag inte märker av några problem så blir det ju inte att jag tänker på det. Men nu är det iaf gjort!
Pican hade inga större problem, lite pytteytte vass men inget annat konstigt. Så det kändes ju skönt! Då vet jag att betten ligger på plats även på kandaret som ju är det som nyligen introducerats i Picas mun.
Eftersom Pica ändå måste ha lugnande när man kollar munnen så passade jag på att klippa henne samtidigt. Pica är ju inte världens snällaste att klippa utan är ju lite överallt och ingenstans annars. Men med lite lugnande i kroppen så gick det finemang!! Fick hjälp av Ola att klippa så nu har Pica till och med fina linjer vid benen och på "rygg-plattan". Gick på ca 30 minuter, lite skillnad mot annars när det tar ca 2 timmar. Så framöver kommer jag nog att ta ut vetrinär så hon får lugnande när vi ska klippa, varför fortsätta bråka med klippningen när det funkade så bra nu? Så, så får det bli fortsättningsvis!

En liten rolig sak till när det gäller Picas humör. Vi undrade varför Picas dos lugnande höll mycket längre än Casino´s (som också kollade tänder). Då svarade vetrinären att hon visste att Pica är lite vass så hon fick lite extra   Haha "skojigt" när till och med vetrinären tycker det!

Så äntligen är Pica klippt och redo för fortsatt träning hela hösten! Det blev till och med en liten hög med päls denna gången och man kan ana att hon är liiiiite klippt även om färgskillnaden är minimal. Blank blev hon iaf! Välryktad alltså haha   

Annars så förgylls mina dagar med att skriva C-uppsats i kriminologi. Går förtillfället vääääääldigt segt. Känns som jag sitter lite fast, tur jag ska träffa min handledare imorgon och få bolla lite ideér.
Nu ska jag skicka iväg lite jobbansökningar.

På återseende!

// therre

Motivationen till att skriva vad som hänt i mitt liv den senaste tiden är liten så istället bjuder jag på ett ihopplock av bilder från min iPhone (som ny innehar nyaste programuppdateringen iOS 6   ) de senaste veckorna, enjoy!

    Mitt resesällskap till Alanya, Karro, Oskar och Per på Antalya Airport

Utsikten från balkongen i Alanya

Instagram-bild från en av kvällarna i Alanya, sjuuuuukt fint!

Behövs nog inga ord  

Pican gör premiär i nya outfiten

Lekte lite i nyaste appen Fotorus, sjukt rolig app!

Sötaste slappis-katten

Pica är inge bortskämd alls....

Mitt studieområde  

Back on Tracks nya reklampelare Pica, bara det bästa för den bästa!

De flesta bilder är tagna i Instagram där jag heter therrew.

På återseende!

// therre

Ibland glömmer jag av att jag har en blogg, men nu kom jag ju faktiskt på att jag börjat blogga igen   

Jag lovade ju att Pica skulle få ett mer struktureat träningsschema med mer varierad träning. Gick väl sisådär i början på förra veckan. Jobbade på Posten en hel del vilket gjorde att ridningen blev lite planlös i två dagar. Men vad gör det hon fick ju röra på benen iaf.
Men på torsdagen gjorde vi ett utav vår bästa pass hittills under våra tre år tillsammans. Jag bevisade att det inte är "grejerna" som gör att man rider bättre (vem som nu egentligen tror det höhö   ). Jag var iförd enbart ridskor, hade ett gammalt slitet schabrak och vanligt träns, red utan stigbyglar eftersom underskänkeln ändå bara hoppar upp och ner i stigbyglarna när jag nu inte har några stövlar. Pica kändes lite strutig i början, som hon varit de senaste ridpassen, men efter att jag fått henne mer aktiv bak så lättade hon i munnen också. En lite påminnelse till mig själv att när bakbenen hänger med och är aktiva så lossar hon bättre i fram och blir mer eftergiven, världens simplaste ekvation! Men till det bästa med ridpasset då. Jag kunde reglera Pica i trav med enbart sätet, minimala förhållningar i tygeln och ordentliga förhållningar med sätet gjorde min dag och mina senaste tre års kämpande till guld! Allt kändes så lätt! Jag satt till med sätet, lade till skänkeln och påminde Pica om att inte trycka upp formen och så satte hon under sig jättefint i bak, i TRAV! Förut har vi ju haft guldpass där jag samlat henne med enbart säte och hon varit superfin och lätt i handen i galopp, men nu även i trav. ÄNTLIGEN! Känner ett nyfunnet hopp för vår framtida karriär inom dressyren   

Fina fina Pican   

Igår lördag fick Pican äntligen hoppa lite igen, var alldeles för länge sedan! Detta fick hon göra med Angie i sadeln, jag gillar inte att hoppa och förstör bara så då kändes det jättebra att stå på backen och agera "hopptränare" istället   Angie red Pica jättebra och vågar ju rida fram till hindren på ett helt annat sätt än vad jag gör vilket underlättar för Pica. De red en liten studs-serie på böjtspår som Pica vara kvickare än en katt igenom till en början, men efterhand så tog hon det lite lugnare. Sen hoppade de lite enkel hinder på låg höjd i trav och galopp, avslutade med en liten bana som gick strålande! Så det kändes jättebra och tryggt med Angie i sadeln! Så nu kan Pican få börja komma igång och hoppa lite mer regelbundet igen, vilket verkligen behövs även för dressyrhästar.

Idag blir det lite jogging för Pican då hon säkerligen har en del träningsvärk efter gårdagen.

På återseende!

// therre

Tar en resumé dag för dag sen sist jag skrev:

Torsdag: Träning med kandaret. Pica var helt outstandig! Mjuk, följsam och helt superfin att rida. Öppnor på volt, "överböjning", öppnor på långsidorna med böjd kropp och lite mer tvärning. Allt gick som en dans. Fina, fina Pica!

Fredag: Red på morgonen eftersom jag skulle jobba på kvällen. Pica kändes helt ok, hade tränset så hon kändes lite stum i munnen men ändå positiv och arbetsam. Fikade sedan alldeles för länge, men hann ändå med alla "tävlingsbestyr" inför lördagens tävling innan jag började jobba.

Lördag: Klockan ringde 05.00 och avfärd mot Gyttorp kl 06.45 Allt gick som smort! Hade med mig Elin (som på söndagen tog DM-brons med sin ponny Åskar, stort grattis!) som hästskötare/medhjälpare och det skötte hon med bravur trots att Pica var överallt och ingenstans som vanligt. Folk tittar som om vi vore idioter när vi har en häst som yr runt. Deras tankar är nog: Tygla hästen då för fan! Jag tänker: Varsågod och prova! Du lär ge upp rätt snabbt   
Framridning helt enligt planering och Pica var riktigt trevlig att rida! Inga vrångheter eller motståndsarbete som det brukar vara ibland utan hon var med på precis allt jag bad henne om. Samma sak inne på banan, allt gick precis som planerat. Fick till fina skolor som alla belönades med betyg 5, 6 eller 7 (var ju tre domare). Fick inte till bakdelsvändningarna och lite sturl i enkla bytena och avbrott i galoppen. Men bara att Pica kändes positiv och bjöd framåt inne på banan var en seger för mig oavsett procenten, som till slut blev 56,??. Kan tyckas som lite låg med tanke på att det ändå kändes som en utav av våra bättre ritter i den klassen, men det är bara å läsa kritiken och förbättra sig till nästa gång!

Söndag: Bjöd på en spännande uteritt tillsammans med Sara och Bemi. Stormvindar och småregn till trots begav vi oss ut. En hel timme var vi ute och red trots att vi knappt kom fram till Holmberg-backen. Måste vara nytt rekord! Alltså rekord i att vara långsamma! Men rådjur, hundar och traktorer gjorde att hästarna var lite på tårna, stormvindarna och regnet hjälpte ju inte till att lugna spända pållar direkt   

Måndag: Pica fick vila!

Tisdag: Jag själv gick upp före tuppen för att göra debut på gymmet kl 07.00 Tränade två 30 minuterspass, body pump och cx. Gick strålande och kommer definitivt göras till en vana!
Resten utav dagen ska jag lämna in mina stövlar för byte av dragkedja, planerade att göra dem smalare i skaftet men efter att ha provat en sista gång igår så har jag beslutat att inte göra det. De är ju inte stor i vaden utan i vristen och det vågar jag inte ge mig på att ändra inte! Så med lite förhoppning kan det gå ganska snabbt att laga dem.

Kommande dagar och tid framöver ska Pica och jag gå in i en träningsperiod. Nästa tävling är planerad den 3 november så vi har gott om tid att stärka oss båda. Pica ska få mer varierad träning, nu är det ett måste från min sida att bli bättre på planering av ridpassen! Variationen börjar redan på lördag då jag slänger upp Angie för att Pica ska få hoppa lite grann. Jag väljer att göra så eftersom jag själv inte ens tycker det är kul att rida små hinder, så då kan ju någon annan som tycker det är kul få göra det istället   

Ett långt inlägg med lite av varje, undrar egentligen hur många som läser min blogg efter ett långt uppehåll? Inte lika många som innan, men några få. Vilka är ni?!

På återseende!

// therre

Mina dagar går långsamt, mestadels gör jag ingenting utav värde. Tränar på mitt eget "hemma-gym" 1-2 timmar om dagen och med "hemma-gym" menas crosstrainer, en hantel på 5 kg, gummiband och en pilatesboll. Varje gång jag lyckas få till träningsvärk känner jag mig nöjd! Målet är att börja träna på ett riktigt gym iallafall en gång i veckan och premiären blir nog på tisdag tillsammans med Karro, bodypump + cx=träningsvärk de lux!

Men trots att jag inget gör så kan jag ändå shoppa en massa tydligen! Har senast inhandlat en ny väska då min nuvarande väska är för liten när man ska ha matlåda med sig. Och mina kriterier på en väska var ju inte lätta att uppfylla heller! Men jag tror jag har hittat den med det nu, håller på att känna in mig lite grann för att se om det är rätt.

Bild från junkyard.se

Sen har jag köpt ett nytt schabrak som är påväg hem till mig i denna stund. Hittade det via en blogg till en annan blogg och det är superfint och passar mig och Pica perfekt! Bild kommer när det har anlänt, förhoppningsvis imorgon.
Som om det inte vore nog med väska och schabrak så spontan-klickade jag hem ett par skor också, dom såg coola ut på bilden och var till ett riktigt bra pris så jag får se om de blir kvar eller ej när de väl har anlänt.

På hästfronten drabbades jag av en katastrof nu i veckan, mina stövlar är på väg att säga upp sig i dragkedjan. NEJ, NEJ, NEJ! Snacka om fel vecka! Så förtillfället lånar jag snälla Lotta i stallet´s stövlar att rida i så länge, så kanske mina håller en ridtur på lördag på tävlingen. Annars blir det att tävla i Lotta´s stövlar som passar fint och är super att rida i men som är ungefär en decimeter för korta   Hennes stövlar är utav märket Sarm Hippique som är stövlar av det märke jag egentligen vill ha men var för snål att köpa när jag köpte min Cavallo för tre år sedan. Så nu ska jag spara pengar så jag kan köpa ett par sådan också. För dom var helt annorlund att rida i mot mina Cavallo, till och med bättre!

Pica har fått röra på sig två dagar efter tävlingen, måndag blev det pass på hoppbanan där hon kändes riktigt fin. Lite seg i bakbenen men hon är ju så lämpligt brunstig just nu så det finns ju en orsak. Kunde iallafall rida henne i en rund och djup form i alla gångarter! Igår tisdag drog jag på kandaret för att jag tänkte rida program-delar. Ångrade sedan att jag inte tog vanligt träns, men det fick gå ändå. Red i hör och häpna stört-regn som lämpligt kom precis när jag skulle rida! Men vad skulle jag göra, båda ridhusen upptagna så det fanns ju bara utomhus kvar att välja på. Men det gjorde inte så mycket för Pica gick ändå rättsåbra. Red många öppnor och slutor där jag pushade både mig och henne att gör ordentligt, med ställning och böjning i bålen. Ett par enkla byten som mest blev pannkaka, men får ta med mig de som blev hyfsade från det ridpasset helt enkelt.

Nu ska jag gör ingenting en liten stund till innan jag tar min bästa vän cykeln till stallet för att först jobba en lektion på ridskolan och sedan Pica-mys med promenad.
På återseende!

// therre
Ps. Följ mig gärna på instagram där heter jag therrew D.s

I lördags var det dags för tävling för mig och Pica. Tävlingsuppladdningen var väl sisådär veckan innan eftersom jag kom hem från Turkiet på söndagen innan och sen red jag fyra dagar samma vecka, men ändå kul som alltid att åka iväg på tävling.

Lördagen var en rättså bra dag för tävling, hann med alla bestyr i stallet innan avfärd, knoppning som blev superbra och allt enligt min planering. Det är gillar jag starkt! Avfärd vid halv tio och framme i god tid innan så ingen stress what so ever! Med mig på tävlingen hade jag Andréa som snällt ställde upp efter att jag letat med ljus och lykta efter någon som kunde följa med mig. Tror det var den korta tävlingsdagen som lockade henne att följa med plus de goda mackorna   

Första klassen för dagen var en LA:4. På framridning kändes Pica väldigt fin, dock lite seg och tung i fötterna. Men så länge hon inte spänner emot eller tjurar ihop på tävling så är jag nöjd! Försökte rida ihop henne lite till för att få till en lite bättre känsla och lite mer tryck. Lyckades väl sisådär.
Väl inne på banan spände hon till sig och det blev en liten kamp mellan oss. Ena stunde tog hon inte skänkeln och ena stunden tog hon inte förhållning eller tygeltag så det blev mest pannkaka av hela ritten som sagt. Skrapade ihop ynka 55 % som vi gjort de senaste gångerna i LA:4. Jag var inte speciellt nöjd med vår insats efter den där ritten. LA är inte våran grej tror jag!

Till andra klassen som var en MSV C:2 var det dags att sätta på kandaret för att göra tävlingsdebut med det. På framridningen var Pica kalasfin och det gick att sätta mer tryck i henne och få mer luft under fötterna. Hon var med på allt jag ville och lite till. Duktiga hästen! Väl inne på banan skulle Pica tydligen ta dykarcertifikat då hon formligen lade all sin vikt i mina händer. I alla travlängningar dök hon och blev djup i formen. Det som var bäst i programmet var att vi fick godkänt på båda öppnorna, fick till hyfsade enkla byten mot vad vi haft tidigare i denna klass och galopprogramet kändes ju ljusår bättre än i LA:n. Så mycket mer nöjd med denna ritt då Pica var mer påverkbar och jag kunde komma till bättre ridning. Skrapade ihop 60 % vilket är bra för våran del, är trots allt bara den tredje MSV C:n vi rider i vår "karriär".
Nu ser jag fram emot att få träna i veckan och sedan åka iväg på lördag igen för att rida en MSV C och även DM.

Bjuder på ett par bilder från LA-klassen i lördags. Samtliga bilder fotade av Susanna Ewald:

Om jag suttit bättre i sadeln och stängt munnen hade detta varit en väldigt fin bild   

Min favorit-bild

På återseende!

// therre

Idag tränade jag med kandaret och det var det absolut bästa passet hittills! Pican kändes jättefin i munnen, hon bet sig fast lite vissa stunder men i övrigt ett riktigt bra pass. Kunde rida ganska så bra öppnor på volten utan att hon stoppade upp för mycket och tappade tempo, kan även dels bero på att jag inte fastnar lika mycket i handen på kandaret som jag kan göra på vanligt tränsbett.
I galoppen var det lite motsträvigare, framförallt i vänster galopp där hon inte riktigt släppte rörelsen genom kroppen utan hon blev antingen för slapp i hela kroppen eller så körde hon upp nacken och spände ifrån. Men efter en rejäl ökning runt halva fyrkanten så släppte hon till och blev ganska så fin. Så nu på lördag ska vi faktiskt tävla med kandaret för första gången, hoppas på att hon känns lika tillfreds som idag.

Så på lördag är det alltså tävling, blir en LA:4 och en MSV C:2 vilket vi ridit de senaste tävlingarna nu. Känns rätt så skönt att få rida något annat än LA:3, känns som ett lite uttjatat program för våran del   

För övrigt så kom jag inte in på juridik-kursen vilket betyder att jag enbart skriver C-uppsats på halvfart i höst, det innebär ju i sin tur mindre "inkomst" och jag har ju inte så där jättefett med jobbtillfällen. Men jag får försöka hitta något mer än bara Posten och ridskolan. Hoppas framförallt på några goda besked från något av alla de jobb jag sökt inom Kriminalvården, så håll tummarna!

Nu blir det fortsatt slö-koll på nätet innan jag snörar på mig löpardojorna och drar en runda.
På återseende!

// therre