Å här står det bara still, men jag har liksom ingen motivation till det här....sorry!
Men när jag ändå skriver kan jag ju meddela och uppdatera lite kort:
Pican fick höstdepression och vilade en vecka nyligen, hon kändes bara less och trött. Så i samråd med hästgurun så fick hon vila helt enkelt, promenader och springa lös i ridhuset. Sen satte vi igång och gnistan fanns åter. Ett par dagar av "lätt arbete" för att hålla motivationen uppe innan årets sista tävling gjorde susen. För på tävlingsdagen var hon supertaggad och sådär härligt spänd. Inne på banan var den gamla Pica tillbaka med en härlig tävlingsgnista och vi skrapade ihop 61,78% i MSV C, nästan MSV B-kval alltså! Hela ritten kändes kanon och ÄNTLIGEN hade vi tryck i travlängningarna igen och hade 7 på alla! Jag var lycklig, Pica var lycklig!
Fick även denna dag träffa Picas gamla "beridare" och hon tyckte Pica såg superfin ut och hade blivit rund och go över rumpan, kändes bra med dom orden för mig!

Men nu över till det som fick mig att vilja skriva. Jag ser mig som en riktig föreningsmänniska, ideelt arbetande utan att kräva någon som helst belöning i gengäld. Jag gör det för att jag tycker det är kul....i efterhand alltså, när allt är över det är då man känner glädjen "fan vad kul det var och vad lyckat det blev!". Men i stundens hetta när man i en veckas tid drömmer om arrangemanget, vaknar flera gånger på nätterna för att man är stressad. Man står där och sliter in i det sista för att fixa så det blir så bra som möjligt och ändå blir det kanske inte riktigt som man tänkt sig. Den ursprungliga planen liksom bara sprack....Som det blev i helgen när ljudet till framridningsridhuset inte längre var i bruk, då höll jag på att koka "VARFÖR NU?!!!!". Men det var ju bara att bita ihop och försöka fixa, så den tidiga hemfärden blev snabbt till sen. Den ursprungliga planen raserades totalt och fick bli som den blev helt enkelt och ljudet, som ändå var prio ett, fixades ändå på bästa möjliga sätt. 
Att man sen ändå får kritik över att något fattas eller att något inte är "tillräckligt bra" så blir man bara arg, ledsen och förbannad. För vem har mage att klaga om man inte kan fixa bättre själv?! Vem var det egentligen som stod den där sena kvällen, dagen innan, och fixade så att det blev så bra som möjligt, under dåliga förutsättningar? När man redan är pressad och stressad över att ens eget perfektionistiska självförtroende redan fått sig en käftsmäll och man helt enkelt får leva med att allt inte kan vara perfekt och enligt plan varje gång, vem har då mage att klaga?! Ibland önskar jag att jag var lite mer rapp i käften, men det blir oftast så surt tillbaka då....Så jag biter ihop och är tyst istället för det är sådan jag är. Kanske är det därför jag har en blogg för att någon gång få visa och få uttrycka det jag egentligen känner och vill?
Men i helgen hände ändå något som fick mig att må bra, jävligt bra! Jag fick uppskattning från helt "okända" människor! En sorts belöning för att det man gör! Det fick mig att känna att allt slit som jag och många andra lagt ner faktiskt spelar roll och syns och framförallt märks, det gjorde gott för magkänslan och självförtroendet. Helt okända människor....När jag ändå är igång vill jag rikta uppmärksamhet till dom som faktiskt är där och kämpar, för aldrig någonsin går det att fixa något själv utan det är alla tillsammans som gör att det blir kul och att det blir bra, så jävla bra, varje gång!

Jag är inte mycket för "textbilder" men jag hittade en på Linn Olssons blogg som jag kände lite extra för och för att jag kände att den passade bra in på just mig, jag försöker ofta stötta och motivera de som känner sig nere. Så med den vill jag avsluta det jag fått uttrycka mig idag.

På återseende!

// therre

 

Gerda

6 november 2012 20:51

Kul Therre, du är verkligen värd framgång! Pratade med Frida och hon var jätteimpad, synd att jag missade det!

Therese

7 november 2012 09:11

Åh tack så mkt! :D

 

Lena

7 november 2012 19:13

Vad roligt med tävlingsframgångar:-)Är nog många som varit deppiga efter denna grå,blöta höst,är nog inte fel att ta en liten paus då.Ser fram emot att höra om era träningar under vintern och hoppas ni startar MSVB nästa år!!!

Therese

7 november 2012 22:11

Tack Lena! Ja jag får försöka bättra mig i mina uppdateringar helt enkelt :)

 

Madde

8 november 2012 19:24

Bra skrivet Therre och bra jobbat med Pican!Ni kommer bli farliga i framtiden :D Och jag håller med dig..Tillsammans är alltid bäst :) Allt blir så mycket roligare.. :)

Therese

9 november 2012 18:57

Tack Madde för dom fina orden :)

 

angelica

10 november 2012 18:54

och du skriver lika kloka och tänkvärda texter som vanligt :) och du och pica är såå duktiga och du förtjänar varenda framgång ni gör!

Therese

10 november 2012 22:35

Tack så mkt Angie :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...