Alla inlägg under februari 2012

Av Therese - 23 februari 2012 09:51

Ett par dagar har återigen hunnit springa förbi och jag har haft fullt upp! Har bland annat tagit ett beslut att hoppa av min distanskurs Kvinnofridskunskap, jag hinner verkligen inte med! Så nu satsar jag 100 % på enbart Krimonologi B som äntligen har börjat beröra just ämnet Krimonologi, jippie! En hel vår fylld med massa intressant  


Pica har fått röra på sig flera dagar och jag har dragit nya slutsatser om att mycket egentligen sitter i den lilla märrhjärnan som Pica faktiskt innehar. Så nu börjar vi sätta igång och ökar på ridningen och kraven gradvis. En dag nu i veckan kändes hon jättebra små korta sekvenser och kunde till och med slappna av! Så mycket av det som skedde utvecklingsmässigt i höstas sitter kvar vilket känns väldigt, väldigt skönt. Kanske har hon till och med mått bra av lite längre "vila" och fått smälta många nya intryck? Vilket som så kör jag på med ridningen nu och får se hur nerver/lårkaka fortsätter att bli bättre, sämre eller stanna av.


 


Om endast två dagar bär det av mot Göteborg Horse Show, behöver jag säga att jag nästan längtar ihjäl mig?
På återseende!


// therre



Av Therese - 19 februari 2012 10:05

Shopping-trippen till Örebro igår resulterade i väldigt oväntade inköp: ett par skinny(!) jeans, två tröjor och en klocka. Pica fick en ny vårklädsel och kommer nu lysa upp hela Karlskoga Ridklubb:

The lady in red!!


 Täcket kommer ifrån Hööks och satt helt perfekt på Pica. Visserligen brukar de flesta täcken passa perfekt på Pica så det var inget jag hade oroat mig för innan. Pica tackar sin mormor (min mamma) för sin fina present! Nu kan hon verkligen leva upp till sina diva-later ordentligt  
Igår kväll blev det även ett ridpass, visade sig bli det bästa hittills! Pica var mycket bättre under framskrittningen, nästintill avspänd. Sedan var hon lite spänd början av galoppen men därefter jobbade vi lite i trav med fyrkant och stora runda spår. Skummet bara flödade i munnen! Pica gillar nog att få röra på sig igen   Gårdagens ridanalys: Skritt är den jobbigaste gångarten att röra sig i. Rörelse gör Pica enbart gott! Och nöjdare kan ingen vara efter varje ridpass. 

Mitt hopp om ett fulländat recovery blev också förstärkt när jag pratade med en bekant som själv upplevt återbildning av skadade nerver och uttryckte sig: "Det var den värsta smärta jag någonsin upplevt!" Men att hon efter tre månader var i princip som vanligt men ändå kunde ha lite känningar ibland. Nu hade ju hon en betydligt värre orsak till sin nervskada än Pica så, mitt hopp fortsätter leva!   


Nu ska jag sätta igång med lite plugg.
På återseende!


// therre


Av Therese - 17 februari 2012 10:01

Mitt nya motto "Positiv till motsatsen är bevisad" lever jag fortfarande efter men jag ska erkänna att jag haft ett litet mini-breakdown nu i veckan. Drabbades av känslan av total hopplöshet! Allt i livet kändes fruktansvärt orättvist och hopplöst, vet inte vad det berodde på riktigt men det var lite så jag kände. Det tar på krafterna att hålla hoppet uppe även om man kanske inte märker av det alltid. Men efter ett mini-breakdown är jag åter tillbaka som mitt "vanliga" jag.


Har ridit på Pica nu i två dagar. Första dagen, onsdag, hade jag bestämt mig för att prova rida enbart skritt och galopp eftersom Pica hellre väljer galopp än både skritt och trav när hon är lös i ridhuset. Sagt och gjort så ledde jag fram henne ca 10 minuter och sedan hoppade jag upp. Skrittade ett varv uppsuttet och därefter fattade jag galopp. Stod upp i lättsits och lät henne bara rulla på, kontroll på det frisk tempot. Pica frustade ljudligt. Sen tog vi en liten skrittpaus och varvbyte, sen galopp igen. Efter den galoppen borde jag ha slutat eftersom Pica skrittade med enbart lite, lite svanspiskning. Rättså tillfreds i kroppen och nöjd. Men jag tänkte att jag ville köra galopp en gång till i varje varv. Dåligt beslut! Pica tappade sin avspända kropp någonstans på vägen och allt blev pannkaka. Hela passet slutade dåligt egentligen, kanske en orsak till mitt mini-breakdown?


Igår torsdag blev det "ridning" igen och denna gången tog jag pelhamet eftersom jag inte ville ha några större diskussioner plus att hon fungerar så bra på det i vanliga fall. Märkte redan från början att hon kändes mer tillfreds när vi skrittade fram. Så när jag väl hoppade upp provade jag att skritta henne på kort tygel och jobba lite på fyrkanten. Fungerade jättebra! När jag sen skulle fatta galopp fölg bakbenen i luften men med ett lite skarpare bett i munnen kunde jag istället sätta tillbaka henne och vinna den diskussionen. Sen galopperade hon jättefint! Runda stora språng runt fyrkanten och ljudliga frustningar. Lika i båda varv, så efter en galopp åt vardera håll fick det räcka. Gjorde en snabb analys och kom fram till att problemet inte bara är hos Pica utan även hos mig. Det sitter i båda våra huvuden att allt är problem så nu ska vi lösa dem! Sen påverkar ju lårkakan självklart, men den börjar bli bättre. Så nu kör vi igång lite försiktigt. Mestadels skritt och galopp för att sedan prova lägga in lite trav och lite mer "arbete", så får jag väl se hur det hela artar sig.


 
Kanske är vi igång någon gång i sommar?


 Annars så har jag kommit på att när man är van att rida i princip varje dag och helt plötsligt inte gör det så förtvinar musklerna. Har börjat få så spända axlar och nacke, kanske också kan bero på att jag läser en hel del i skolan? Så jag har funderat på att införskaffa mig en sådan här:



Back on Track´s produkter är ju i särklass det bästa som finns! Tog padden från min ryggvärmare och lade på ena axeln och upp lite i nacken. Efter 20 minuter så kände jag redan skillnad! Så kanske, kanske. Kommer iaf bli ett besök hos Back on Track´s monter i Scandinavium, som endast är en vecka bort nu! Jippie!!! Har lite planer på att köpa en blå fleece från Newmarket, får se vad som har med sig ner dit. Spännande, spännande!


Nu ska jag sätta fart med lite plugg i Kvinnofridskunskap, läsa, läsa, läsa. Sen stallet för att pyssla med Pica och Putte innan jag ska ha två lektioner på ridskolan. Imorgon ska jag åka till Örebro för att förhoppningsvis shoppa kläder till mig själv.
På återseende!


// therre




Av Therese - 13 februari 2012 19:06

Jag är så arg, besviken och ledsen på mig själv som hästägare. På den okunskap och obefintliga tankeverksamhet som funnits hos mig den senaste tiden. Fruktansvärt dålig hästägare är vad jag är!


Bakgrunden till det hela kommer nu:

Igår fick Pican massage av en jättduktigt tjej, P, som utbildar sig till hästmassör. Hon berättade att Pica var fruktansvärt spänd i heeeeela kroppen. Pica var mer vild än tam igår men ibland så kunde hon slappna av, men därefter var det emellanåt panik i blicken och pisk med svansen och sparka med bakbenen. Men P var väldigt lugn, metodisk och bestämd. På lårkakan kunde hon massera ordentligt och Pica njöt till fullo! Hon föreslog efteråt att jag skulle testa och ge Pica magnesium eftersom det har en tendens till att lugna nervösa hästar.  Så när jag kom hem googlade jag och fann olika resultat. Stod på ett ställe att det var bra för muskel-  och nervfunktion, fungerade bra på nervösa hästar, ingen märkbar skillnad på andra hästar, inget vetenskapligt bevis på att det skulle lugna nervösa hästar osv. Så jag bestämde mig för att ringa ATG för att fråga. Där fick jag istället förslaget att ge ett mineralfoder, eftersom de inte förspråkade alla typer av tillskott och eftersom magnesium inte var jättebra om det skulle bli överdosering. Men då slog det mig! Pica har ju inte ätit någon typ av kraftfoder under en lång period och senaste veckorna har hon enbart ätit 0,5 kg vilket inte alls täcker behovet av mineraler. På KRAFFT sa dom att 2 kg grund ger ett dagligt intag av mineraler.
Så jag känner mig så fruktansvärt dåliga som hästägare som inte ens tänkt en tanke på detta! Så idag åkte jag och köpte mineraler, B- och E-vitamin för måååånga hundralappar. Men allt för att hästen heter det ju. Så nu ska hon få tillräckligt av allt och jag hoppas detta kommer hjälpa henne lite bättre med sin stela och spända muskulatur, ihop med rörelse.


       


Men även om jag gjort en stor miss har jag lärt mig något av detta. Tyvärr måste man ju ibland begå misstag för att lära sig något och det har jag verkligen gjort nu!

Men hur som så verkade Pica bättre idag efter gårdagens lilla massage plus att hon fick sträcka ut ordentligt lössläppt i ridhuset. Hon sprang och sprang och sprang. Riktigt skönt att få ut lite energi tror jag för sen stod hon och sov en stund, plus att hon kunde stå utan täcke väldigt länge utan att bli varken irriterad och skrapa med framhoven eller få panik. Sen blev det en rykt och massage av lårkaka som hon tyckte var väldigt skönt.


På återseende!


// therre



Av Therese - 11 februari 2012 12:38

Att få rida andras hästar är något jag nästan alltid tackar ja till. Jag ser det som en ära att få rida någon annans häst, få rida någon annans ögonsten. Så jag tackar oftast ja till sådana erbjudanden. Men igår när jag hoppade upp på Pica igen efter en månads uppehåll så var det som att komma hem. Ingen annan häst kan ge samma lycka som min egen, så är det. Pica är för mig den fulländade hästen! Självklart ska detta ses relativt med tanke på att jag inte suttit på så många hästar egentligen. Men fram till idag är Pica hittills den bästa häst jag suttit på, kanske kan bero på att hon är "formad" efter mig och min ridning   Men det var ett lyckligt moment att få sitta på denna fulländade häst igen, även om det enbart skedde i skritt, så kändes det underbart!


Bästaste Pican   


Åh sommar!


Annars så har jag lagt upp en plan för mitt liv. Om ett år är jag klar med studierna! Då har jag pluggat i tre år och gått ut med Bachelor of Art with a major in Psychology and Criminology, dvs kandidatexamen inom Psykologi och Kriminologi. Dock låter det mycket flottare på engelska   Så då ska jag alltså träda ut i arbetslivet och därefter så har jag en annan plan som jag tänker behålla för mig själv. Men så ser det alltså ut. Om ett år ska jag alltså förhoppningsvis börja jobba inom ett område där jag kan tillämpa mina kunskaper jag skaffat mig på Örebro Universitet. Men sen kan mycket hända under ett år, jag hinner säkert ändra mig tiotusen gånger innan det blir årsskifte 2012/2013. Men en plan är alltid en plan och med en plan har man också ett mål man vill nå.


Om två veckor åker vi mot Götlabörg och Scandinavium där det ska shoppas! Både "vanliga" grejer och hästgrejer, sen ska det ses på lite hoppning och kür (<-- min personliga favorit!). Två veckor är för lång tid...

På återseende!


// therre

Av Therese - 10 februari 2012 08:58

Två kommentarer gav mig ny motivation, tack till (inte längre  )  anonyma läsaren Inger och kära Aramise. Era kommentarer värmde jättemycket!


Som en början på en uppdatering av mitt så kallade hästliv: Pica blir bättre och bättre för varje dag som går. Longerade, utan inspänning, två dagar förra helgen och Pica frustade ljudligt flera gånger omvartannat som hon sprang supersnabbt och piskade med svansen, tror hon tycker det är skönt att få rör på sig samtidigt som det självklart är lite motigt med "lårkakan". Vet inte om jag ska kalla det för lårkaka egentligen men har inget bättre namn på den, så lårkakan it is! (Då vet ju alla vad jag pratar om också) Måndag och tisdag denna vecka promenerade vi, måndag var hon vild och sparkade i väggen och gick nästan över mig. Tur jag går med spö säger jag bara! För när Pica går i "panik" då bara går hon, oavsett vad som är i hennes väg. Tisdagens promenad (som alla sker inomhus tillsvidare) var betydligt lugnare, i början lite motigt med mycket pisk med svansen men lugnade sig efter ett tag och sen börjar det om igen om man går för länge. Så gick nog en 15-20 minuter iaf! Stora framsteg varje dag  


I onsdags fick hon vila och igår tog jag på longeringsgrejerna igen. Började med longering utan inspänning för att kolla av dagsformen och eftersom hon inte var så värst vild spände jag inne henne. Hon tyckte nog det var rätt så skönt att få gå med lite stöd i bettet igen, för munnen skummade härligt! Sen att själva longeringen inte ger så mycket arbets-effekt gör inget just nu, små steg i rätt riktning.
Men igår när hon sprang inspänd kunde jag inte hålla mig för skratt för Pica såg helknäpp ut när hon rörde sig. Aktiva bakben med höga lyft och in under kroppen, frambenen hänger inte riktigt med alltid så blir lite slå-i-sko emellanåt plus att lårkakan ger henne irritation att hon går med handbromsen i fram. Vilket gör att hon är aktiv bak och bromsar i fram, helknäppt! Men hon är iaf pigg och fräsch vilket är det viktiga.



Väldigt gammal bild, men tänk när sommaren är här igen  


Efter longeringen igår var Pica vrång och hade bestämt sig för att hon inte kunde rör sig. Försökte ge henne lite godis för att bryta "förfrysningen" men då blev hon ännu mer vrång och ställde sig i hörnet. Bara för att jag inte gick in och gav henne godisen utan ville ge den över dörren och dit kunde hon ju inte nå, faktiskt. "Hallå, Jag är prinsessan?!"  Tänkte hon nog. Men när hon väl fått sin krafft och betfor så var hon nöjdare än nöjdast och hela Pica såg glad ut. Tror rörelse gör henne gott även om det känns lite besvärligt.
Idag ska vi promenera med sadel på för att se om hon lagt till med något beteende som behöver brytas. Känns lite som att hon har mycket ideér för sig nu vad gäller rörelse och sin lårkaka, även om den säkert känns av.


På återseende!

// therre

Av Therese - 9 februari 2012 15:18

Ingen i ridsportvärlden har ju missat den heta debatten kring användandet av hjälm vid ridning, framförallt hjälmens "nya återinträde" inom dressyren. Så som den stolta hjälmbärare jag är vill jag dela med mig mina tankar kring hjälmanvändandet.


Min personliga åsikt är: Ridning = hjälm.
Även fast jag "växt" upp med ridlärare och andra personer man sett upp till som ridit utan hjälm så skulle jag aldrig sätta mig upp på en häst utan hjälm! Jag har dock suttit på en häst en gång utan hjälm och det var när jag var lucia, finns ingen bra förklaring till varför det var så men det såg väl finare ut antar jag. Minns att det iallafall kändes väldigt märkligt. Idag har alla som är lucia på KgRK hjälm på huvudet!

Inom ridsporten är vi mycket välmedvetna om många olika situationer som kan medföra stora olycksrisker, ändå är många (inkl. jag själv!) dåliga på att förebygga med ett sunt säkerhetstänk och då menar jag inte bara hjälmen.

Inom andra idrotter är hjälm en regel exempelvis slalom, ishockey, motorsport. Men inom ridsporten är hjälmen en regel endast vid tävling och endast i vissa klasser inom dressyr upptill en viss ålder. Det är ju bra! Men all den ridning som sker utanför tävlingsbanan då?

Många som rider utan hjälm har ofta fruktansvärt dåliga bortförklaringar till varför man rider utan hjälm: "Det är ju kallt!" "Det är så varmt!" "Men min häst är så snäll" "Jag skulle ju ändå bara skritta en stund". Ja, men oavsett om det är varmt, kallt, hästen är snäll eller man "bara" skulle skritta så kan olyckor fortfarande ske! En häst är alltid en häst oavsett om man sitter på, går bredvid eller har den bakom bilen i en hästtransport. Hästens instinkter finns alltid kvar, den är och kommer alltid förbli ett flock- och flyktdjur. För hur resonerar man när man väljer en mössa framför en hjälm när det är kallt? Mössan skyddar kanske mot kylan men den skyddar inte mot smällar och slag. Idag finns det ju så många andra alternativ för att skydda sig mot kylan: earbags, "rånarluvor", mössa under hjälmen osv. Men om det är varmt då, att byta ut hjälmen mot en keps? Ja, kepsen har en skärm som de flesta hjälmar men that´s it! Samma sak gäller här, det finns massor med hjälmar ute på marknaden som är utformade för att ventilera bra. Så om det är kyla och svett man är rädd för ska man nog byta sport!

För mig finns det ingen bortförklaring till varför man rider utan hjälm.  Men var och en bestämmer helt klart själv, jag är ingen polis som säger vad som är rätt och fel. Men jag anser att rider man utan hjälm har man alltså inget vettigt att skydda.

För mig gäller inte bara hjälm vid ridning utan även när jag arbetar min häst från marken, t ex longering och tömkörning (om jag nu klarade av detta). För vem säger att hästen är "snällare" för att man står på marken? Risken att bli skadad är väl ännu större på marken än om man sitter på?

Att longera eller tömköra utan vantar är också en väldigt stor skaderisk, enligt mig. Longerlinor är ju till typ 100 % gjorda i nylon = stor risk för brännskador. Sen använder jag alltid en longerpisk, som jag sen inte alltid använder utan sätter den ofta under armen riktad bakåt. Men den finns alltid med ifall hästen kommer otäckt nära eller behöver manas på. Longering = HJÄLM, handskar och longerpisk. Jag kan erkänna att det finns tillfällen då jag longerat utan hjälm, men de går att räkna på en hand. Och de gånger är inga jag är stolt över. Hjälmen ska vara på så är det!


Som ytterligare exempel på hjälmanvändande använder jag, nu när Pica kan få tokspel ibland, hjälm även när jag promenerar henne. Och jag skäms inte för det. Vet ju hur det gick för en gammal stallkamrat som gick med sin häst, hästen fick plötligt tokspel och sparkade henne i huvudet och som tur var hade hon hjälm. Det är ju rysligt att tänka på vad som kunnat ske annars! Eller när en annan klubbkamrat blev sparkad i ansiktet, hjälmen var på och tror nog den skyddade en hel del då med.


Så hur gör du? Alltid hjälm eller utan hjälm ibland?


 


På återseende!


// therre 

Av Therese - 2 februari 2012 15:59

Det här med att ha en hästblogg när man inte rider suger rent ut sagt! Finner liksom ingen inspiration till att skriva.

Läser på en massa andra inspirerande bloggar om ridpass vilket inte minskar ridsuget direkt   Men, men det är som sagt baaaaara att vänta! Det känns iaf som att Picas konvalecens går i positiv riktning, igår till exempel kunde hon stå utan rumpvärme utan att bli helt hysterisk! Stoooort framsteg i vår vardag vill jag lova. 


Den planerade årets första tävling för oss, som skulle skett på hemmaplan, fylldes till nästan max på mindre än 24 timmar med tävlingssugna ekipage. Heeeelt galet! 3 av 4 klasser är redan fulla liksom och med flera reserver. Känns som att det börjar bli Stockholms-syndrom (hihi, skojigbenämning på nytt fenomen!) på tävlingar här på "landbygden" med. Dock är det ju som tävlingsarrangör väldigt roligt när det blir så   Kan även meddela att jag fixat sponsorsgrejer till den tävlingen, klapp på axeln till mig! Inget märkvärdigt men ändå lite roligt.


I mitt "icke-hästiga-liv" så har jag sökt nytt sommarjobb inom Kriminalvården, dags att börja etablera sig hos framtida arbetsgivare! Så jag hoppas jag får komma på arbetsintervju och även få börja jobba, så jag håller tummen för att det går vägen! Ska även gå på Campusmässan som anordnas av mitt universitet där man kan få kontakt med framtida arbetsgivare och knyta nya kontakter. Detta sker på tisdag och under den dagen kommer även fd. höjdhopparen Patrik Sjöberg och föreläser om sitt liv och sin bok, så det ska jag också gå på har jag tänkt. Tror det kan bli väldigt intressant!


Så nog för mig, kommer väl inlägg sporadiskt framtill jag får hoppa upp i sadeln igen.
På återseende!


// therre 

Presentation

Omröstning

(Är en härm-apa på min kompis Andréa så jag snor hennes magnefika!) Vem är du som läser min blogg egentligen?
 Hästluktande kompis
 Hästluktande spion
 Kompis som inte luktar häst
 Spion som inte luktar häst
 En som bara ramlade in

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Från arkivet

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Bloggar jag läser

RSS

Besöksstatistik

Skriv gärna en rad eller två


Skapa flashcards