Alla inlägg under januari 2012

Av Therese - 27 januari 2012 11:48

Ibland funderar jag på vad jag skulle vara för person om jag inte hade börjat med hästar? Vad skulle jag syssla med? Jag har ju tidigare sysslat med både orientering (som jag faktiskt tyckte var skoj!), slalom, fiol(why?), drill (ni vet med sån pinne), simhopp (hopp-style: Spiken från ettans trampolin!). Men jag slutade ju med allt detta eftersom det tog så mycket tid från just stallet. Men säg att jag inte hade börjat med ridning vid 4 års ålder, vad hade jag gjort idag då?


Jag kan ju börja med att säga att jag fortfarande hade haft lika sjukt långt och ostyrigt hår som idag.


 
Här är en bild från när jag är typ 17 år....(oj jag är ju nästan gammal!!)


Sen hade jag fortfarande gått naturvetenskaplig linje på gymnasiet och åkt på studentresa till Ayia Napa, där vi hade sjuuukt roligt! Kanske hade jag umgåtts mer med dem än vad jag gör idag? Visst så träffas vi ju en del ändå.


   
Ayia Napa med Sofie   


Efter att jag hade slutat gymnasiet då, vad hade jag gjort?  Kanske hade jag haft bättre betyg än jag hade och faktiskt försökt förstå fysiken mer än vad jag gjorde. Då hade jag nog gått på Chalmers idag och studerat till Byggingenjör. Hade varit så där ultra-smart som en av mina bästa kill-kompisar är! Eller? Vet inte om jag faktiskt skulle ha varit så mycket smartare utan hästar i och för sig, dom har ju liksom gjort att man kunnat koppla av lite mer. Men något jag skulle ha haft är nog lite mer pengar   För alla vet ju att hästar kostar pengar, många pengar!
Men vad hade jag haft för hobby då? Promenader = för tråkigt, gym = instängd, böcker = för mycket stillasittande. Har verkligen ingen aning om vad jag gjort om jag inte hade haft hästarna! Men det kanske är som min bästa barndomsvän Jenny sa en gång: Du utan hästar är ju inte du! Och kanske hon har rätt?


Något jag vet är i alla fall att jag inte hade träffat mina bästa kompisar utan hästarnas hjälp.


 
Tre apor...


Hade inte åkt till Falsterbo den där sommaren och upplevt Köpenhamn i spöregn. Där vi även väntade i över en timme för att få äta på det bästa stället som finns: Hard Rock Café!


 
Regn, regn, regn...


Hade ju aldrig fått uppleva:

...alla roliga stunder under tiden som årselev på ridskolan,

...den där härliga känslan av frihet när man galopperar så fort så det pirrar i magen,

...känslan över att få känna sig som ett med hästen,

...blod, svett och tårar och fått känna att det verkligen var värt det,

...verkligen aldrig fostrats så bra som jag gjort,

med hjälp av dessa hästar!


Och nu vet jag inte vad detta inlägg blev för något som en fundering och reflektion över livet eller som en hyllning till hästen, man får bestämma själv helt enkelt!
Jag får så mycket ideér till en massa som inte är hästrelaterat just nu, men det känns ju så tråkigt att skriva om att idag borstade jag Pica sen smörjde jag hennes lårkaka och sen fick hon betfor. För det är ju så som mina dagar ser ut nuförtiden. Men snart hoppas jag att jag får rida på mina fina fina häst igen!
Idag ska vi göra något så vågat som att ta en promenad i ridhuset, den första på över en vecka. Spännande och se om hon ska vara på alla fyra eller om hon ska vara i luften.

På återseende!


// therre

Av Therese - 25 januari 2012 12:20

Ja, efter lite plugg på min distanskurs hamnade jag i en diskussionsanda. Ursprunget till denna diskussion började i stallet förra veckan med en klubbkamrat. Ämnet var: Att vara emotionell och mitt nya motto


Jag är en väldigt emotionell person. Jag gråter; när jag skrattar, när jag är arg, när jag är ledsen, när jag är trött och inte orkar mer, när jag ser något lyckligt på tv, när jag ser något sorgligt på tv. Summasumarum: Jag gråter för nästan allt! Därav har jag i mitt liv många, många gånger gråtit över helt onödiga saker. De flesta gånger över detta älskade djur som driver mig framåt i livet: Hästen!
De flesta som läst min blogg ett tag vet om mitt minst sagt turbulenta hästliv där hästar avverkat varandra på löpande band. Så många tårar och hjärtesorg som det varit, för lite kolik här, litet sår där, lite hälta där osv. Och nu när det senaste inträffade: Pica diagnostiserades med nervskada i sin lårkaka så kände jag bara ett big no no för att känna mig emotionell över det. Varför kan man undra då, jag som tjuter för i princip allt!
Att gå runt och vara deprimerad över något som man inte kan göra något åt, som man inte orsakat själv (och ingen annan heller!), utan man har bara tiden framför sig som kan visa utgång. Att vara deprimerad över det eller gå runt och vara ledsen över alla motgångar man har i livet gör bara att man blir utpumpad på energi och "livslust". Allt som händer därefter kommer ju då bara att kännas jobbigt, tråkigt, "varför ska jag göra det när det ändå alltid går dåligt för mig?" osv. Hur kul är det? Hur länge orkar man med det? Kan av egen erfarenhet säga att man kommer inte orka särskilt länge...


Så därför bestämde jag mig denna gången istället för att dras ner i ett djupt svart hål där allt mörker omsluter mig och där vägen upp ur hålet är oändligt lång (jag vet, för jag har varit där några gånger), välja att stanna vid ytan och helt enkelt acceptera mitt "öde", låta tiden utvisa framtiden. För jag tar hellre små steg ner i hålet än små steg upp ur det. För vägen upp är väääääldigt lång om man låter sig falla ner i hålet. Så, så länge jag håller mig vid ytan så kan jag fortfarande njuta av de andra bitar jag har i mitt liv, glädjen, energin och "livslusten" är inte borta!


För även om hästar är mitt "liv" har jag insett att det inte är det enda här i livet. Det kan tyckas som att det låter hårt men det är ju sanningen, en häst är fortfarande en häst. Ett djur med egen vilja som jag valt att äga och därför valt att ta hand om i ur och skur. Och på vilket sätt mår Pica bättre av att jag gräver ner mig i hålet där allt bara är mörkt? Tror nog hon mår bättre av att jag är kvar uppe vid ytan och ser allt ljust   Så därav grundades mitt nya motto här i livet (jag vet att ni älskar det!): Positiv till motsatsen är bevisad


Men av det jag nu sagt, som även kanske är luddigt, så är det absolut inte förbjudet att gråta alla sina tårar, vara emotionell över sitt djur eller ta varje motgång hårt så att man faller längre och längre ner i det djupa hålet. Man får göra och känna precis vad man vill! Men jag tycker nog man ska försöka hålla sig ifrån hålet så länge man kan   


   

Pica + undertecknad   


På återseende!


// therre

Av Therese - 22 januari 2012 13:32

Drabbades just av svår vill-rida-Pica-abstinens och som framkallade ett starkt vill-ha-begär till en massa saker:


 

BoT-ryggvärmare, skall inhandlas i Scandinavium
Bild från: Back on Track


 

HV Polo-täcke, största vill-ha-begäret egentligen men fruktansvärt onödigt.
Kan säga att fleecen i täcket är supermjuk och fluffig, minskar ju inte vill-ha-begäret direkt  

Bild från: HV Polo


   

Sjukt snygg jacka! Dock slutsåld, bra för plånboken  
Bild från: Filippa´s Ridsport


    
Gillar starkt Kingslands nya dressyr-kollektion och ett av dessa schabrak skulle inte sitta helt fel!
Bild från: Hippson


 
Återigen KL´s dressyr-kollektion, kavajen är superfin!
Bild från: Hippson


Tänk om man vore ekonomiskt oberoende ändå...    Fast blir man mer lycklig av en massa pengar?
Tycks ana ett visst färg-tema bland min vill-ha-saker, men jag är ju lite mer för det klassiska   

På återseende!


// therre

Av Therese - 21 januari 2012 13:52

Vill börja med ett announcement: Jag har fått upprättelse efter mitt brev/klagomål till Jordbrusverket! Chefen på den veterinärstationen tyckte inte att den veterinär jag klagat på uppträtt på ett rätt sätt och höll helt med mig. Han beklagade sig lite å veterinärens vägnar och sade även att denne skulle arbeta mer som enbart vikarie fortsättningsvis. Jag fick som plåster på såren hela den fakturan struken!   (Dock kom fakturan via post igår så ska ringa chefen igen och kolla för säkerhetsskull, vill inte ha en massa skulder här inte!)


I övrigt så har Pican varit knäpp igen. I torsdagskväll ringde Åsberg och meddela att Pica var märklig. Åkte upp och där stod hon i sitt hörn och skrapade med hoven, ville inte stå och äta men åt när jag matade henne ur handen. Ringde jourhavande veterinär för lite rådgivning, jag pratade mer än henne tror jag. Behövde nog mest få bolla ideér tror jag   Fick råd att gå en sväng så det gjorde jag. Pica var galen som vanligt, men hon ville mest gå till boxen igen. Så in i boxen och började äta igen. Sen stod hon i hörnet igen varpå jag flyttade maten till henne och då åt hon. Sparkade lite i väggen men kunde inte gör så mycket mer, så jag åkte hem.
Fredagmorgon ringde jag stallpersonal och kollade hur Pica betedde sig, fortfarande lite märkligt så jag tog beslut att hon fick stå inne. Vill inte riskera personalens säkerhet. Ringde sedan ATG för att höra med dem om de hade någon diagnos. Troligtvis var det någon reaktion på kortisonet (tydligen väldigt ovanligt, men det är ju Pica så jag är inte förvånad...), kunde vara så att hon var stel i halsen och därav jobbigt att böja sig ned och äta. Så jag fick rådet att avvakta med kortisonspruta nummer två till söndag istället. Allt för att slippa stå oviss över helgen.
Men redan under dagen hade Pica blivit sitt vanliga jag och mest levt rövare för att hon fått stå inne hela dagen, det är ju inte okej för en prinsessa som Pican. På eftermiddagen åt hon utan problem, från golvet igen! Märkliga häst säger jag bara. Hon är och för blir stallets största Drama Queen!   



 Men fortsättningsvis igår släppte jag henne lite i ridhuset för att hon skulle få röra sig lite. Tyckte då att jag såg en förbättring i hennes beteende. Sist hon fick springa lös i ridhuset sprang hon fort, fort med lite halvt panik och oro i blicken. Troligtvis pga smärta. Igår tyckte jag hon sprang mer fridfullt med mycket överskottsenergi. Så det kändes bra att det blivit en förbättring   Sen fick hon stå med BoT-värmare på rumpan resten av eftermiddagen, det tyckte hon var skööööönt!


Idag blir det stallet sent. Massor av plugg! Dags att fortsätta nu.
På återseende!


// therre 

    

Av Therese - 19 januari 2012 10:42

Då så har Pica fått en diagnos igen, vilken lättnad det är att veta orsak till märkliga beteenden! Kanske ska bli beteendevetare på häst istället för människor?


I tisdags så skedde det! Pica lastades i lånad transport (Tack Kristina och Madde J!) med hjälp av Madde J som även agerade stödperson, lasthjälp och sällskap. Tusen tack! Resan mot Karlstad gick fint, lite hetsiga lastbilar som alltid men i övrigt smärtfritt. Pica var väl inte helt tillfreds där bak i transporten utan gungade lite emellanåt, skrapade med hovar, steppade runt. Sen blev det alldeles stilla en stund och då funderade jag på om hon dog där bak, men tänkte att det visade sig nog när vi kom fram. Dock var Pica alldeles vid liv och visade detta ordentligt genom att bli helt galen där bak när vi svängt av motorvägen så vi fick panikstanna med varningsblinkers! Men Pica var bara förbannade på att hon skulle behöva stå därinne så länge. Strax därefter fick hon komma ut och in i en box på ATG kliniken (eller heter den något annat nu?).


 

Bild från annat tillfälle


Väl inne så fick jag träffa dagens veterinär (som var super bra!). Berättade mina problem, visade de filmer jag filmat med Iphonen och sen fick Pica komma ut på gången. Veterinären klämde igenom hela henne men inget konstigt där, Pica stod helt still! Hon måste slagit i huvudet när hon levde rövare i transporten? Efter en visitering av häst så sa veterinären: Hon har nog fått en nervskada här vid lårkakan. Den här lilla svettfläcken (storlek 1-2 cm) är en indikation på nervskada. Antingen är det så att nerverna håller på att reparera sig eller ligger i kläm. Och eftersom det gått så kort tid går det inte att uttala sig om det är en permanent skada eller något övergående. Men detta kan ta flera månader!

Sen böjde han både bakbenen för att se så det inte var något skadat inuti kroppen. Det benet som inte är skadat böjdes utan problem, det skadade lite mer motstånd. Men helt ohalt! Även helt ohalt när Pica fick sprätta runt ute på parkeringen i longerlina.  Så Pica fick kortisonspruta i halsen och ska få två stycken till hemma. Sen sa veterinären att han hört att B-vitamin skulle vara bra vid denna typen av skador, men kunde inte säga om det var sant eller ej. Men tyckte jag skulle prova eftersom det inte är till någon skada för Pica.


Så efter det gick Madde och jag bort till Färjestads rid och trav för att kolla på fina grejer. Vi köpte inget hästigt överhuvudtaget. Vi tyckte det var onödigt eftersom jag inte ska rida på obestämd tid framåt och Madde ska inte heller rida men av andra skäl. Jag köpte bara en flaska B-vitamin.
På väg tillbaka hade jag fått sms av Ola som undrade vad de sagt om cystor på äggstockarna och jag som helt glömt bort den teorin frågade direkt när vi kom tillbaka till kliniken. Som tur var min veterinär "ledig" just då så eftersom vi ändå var inne där så ultraljudade han Picas äggstockar och livmoder. En mycket spännande och intressant stund! Pica hade en äggstock som var onormalt stor för säsongen, men med tanke på att hon just visat brunst-beteende i förra veckan var det inget konsigt. Veterinären hittade en större äggblåsa som antagligen var på väg att släppa, men kunde ju såklart inte säga säkert. Men han tyckte inte det såg onormalt ut iaf, så det var ju skönt!


Sen lastade vi en lite halvgroggy häst och åkte hem. Pica stod av förklarliga skäl som ett ljus hela vägen hem. Duktig häst! Väl hemma var hon jättehungrig!!


 

Fick chans att använda detta finfina täcke under utflykten  


Så nu är det alltså bara väntan som gäller. Lårkakan är ju fortfarande inte helt utläkt utan påbörjar nya intervaller med förhårdnad som mjuknar varje vecka. Jag hoppas att Pica blir helt återställd igen, men kan som sagt inte göra så mycket mer än att vänta. Jag har insett under denna konvalecens att jag ska sluta vara emotionell så fort hästen är sjuk, det löser ju inte direkt några problem, eller hur? Så jag har börjat med min nya inställning: Positiv till motsatsen bevisas! Men därmed har jag heller inte satt upp Pica på en pidestal i hopp om att hon kommer bli helt bra utan jag väntar och ser vad som händer. Är man för positiv när det gäller skador så är det så långt fall ned till botten när det blir negativt, det har jag lärt mig av egna erfarenheter. 

Så det blir rörelse för hand så länge Pica tycker det känns okej i fortsättningen  


Positiv till motsatsen bevisas, mina nya ledord här i livet   

På återseende!


// therre 

Av Therese - 14 januari 2012 21:55

Vill börja med att meddela att jag nu skickat in ett klagomål till Jordbruksverket angående veterinärens beteende gentemot mig som hästägare och där med även Pica. Får se vad som händer härnäst, kanske händer det något kanske inte. Men nu har jag iaf gjort vad jag kan!


Ringde förresten till stationen för att framföra mitt klagomål till dem där och vem får jag prata med, självklart den veterinären som var hos mig!! Kan ju säga att jag blev lite uppeldad bara av att höra rösten igen och försökte framföra mitt klagomål att jag inte var nöjd med dennes agerande. Fick till svar att hästen var ju omöjlig att behandla. Så jag hävdade att föregående veterinär som undersökt Pica vid ett värre tillfälle kunde spruta henne utan problem, men veterinären hävdade starkt att även den veterinären hade haft problem. SAY WHAT?! Härmed slutar veterinären att lyssna på vad jag har att säga och vill istället avsluta samtalet. Jag slängde på luren...Så oproffessionellt att inte kunna ta emot ett klagomål från en kund! Men nog om det...


 

Tänk om hästar kunde prata...


Pica har trots vidare undersökning av en mer kompetent veterinär, efter händelsen, fortsatt bete sig märkligt. Fortsatta skrapningar med framhovarna och lite irriterat tillstånd emellanåt. Dock är allt mycket bättre än vad det varit, nu kan hon stå helt naken igen utan att bli helt hysterisk.
Dock kvarstår ett märkligt beteende när Pica är i rörelse. I tisdags när jag red började problemet, men då trodde jag mest hon blev lite stressad eftersom vi var fem stycken på ena halvan av ridhuset. Men beteende har fortsatt även igår och även idag. Efter gårdagen beslutade jag att avvakta med ridning till equiterapeut tittat på Pica, men efter dagens märkliga beteende har jag istället beslutat att kontakta ATG klinik för utredning av heeeela Pica. Jag tror inte längre att lårkakan är det egentliga problemet...

Igår yttrade sig beteendet efter att ha skrittat ca två varv på långa tyglar, då började Pica bli orolig i hela kroppen varpå jag kortar tyglarna för att vara lite mer redo. Då väljer Pica att börja trava, små kastar sig framåt i trav. Så jag lät henne trava på liksom, men huvudet rätt upp och inte alls tillfreds i kroppen. Till slut stannar hon och bara vägrar gå, manar jag på henen sparkar hon bakut eller kastar sig framåt. Så fort hon står still sparkar hon irriterat med både bakbenen och frambenen. Till slut hoppar jag av då det liksom börjar bli lite "farligt" för mig, Pica och övriga i ridhuset. När jag väl hoppat av kastar sig Pica bakåt med huvudet för "panik-kli" på rumpan liksom, åt det håll lårkakan befinner sig. Jag lämnar ridhuset...


Idag skulle jag få visa Ola och några fler Picas beteende. Men det räckte med att bara komma ut i ridhuset innan hon började slå med frambenen och sparka med bakbenen. Det var liksom ingen idé att ens hoppa upp. Fick hjälp att ta av sadel men beteende kvarstår. Så nu är frågan vad är problemet?!


  • Cystor på äggstockarna? Googlade men då ska de vara lite tjuriga allmänt, Pica är ju fortfarande som vanligt liksom bara fruktansvärt irriterad över något. Dock är ju hennes brunster så fruktansvärt extrema, då hon till och med tänder på människor!
  • Inget besvärad till och från hagen eller i boxen, mer än något skrap med framhovarna då och då.
  • Något som ligger snett i skelettet? Möjlig faktor eftersom hon ändå vurpade rejält i stallgången, hon vilar både bakbenen extremt mycket vilket hon aldrig gör annars. Känns trött och vilar/"sover" lite mer än vanligt. Ligger ner på nätterna och sover, som vanligt.
  • Äter, dricker, liiiiite lös i magen (kan bero på silaget eller något hon äter i hagen), kissar som vanligt.
  • Har ju inte ätit kraftfoder på ett par veckor av förklarliga skäl. Började äta väldigt mkt salt nu ett par dagar så jag tog bort saltstenen: Saltbrist eller sysslolös?
  • Någon annan brist i kroppen? Något virus?

Jag har ingen aning om någonting känns det som, men min magkänsla säger mig att något är fel. Därför väljer jag nu att åka in till klinik för att göra en grundlig genomgång av Pica. Hoppas finna något svar! Hoppas på att det "bara" är något som ligger lite snett. Om någon har något annat förslag så kom mer än gärna med det, är öppen för allt!

 

På återseende!


// therre


Av Therese - 12 januari 2012 14:30

Så i tisdags händer det som inte borde hända igen! Pica uppvisade snabbt efter kvällsfodring stark irritation genom att piska med svansen och skrapa med framhoven. Så Åsberg ringde mig, bara 20 minuter efter jag åkt hem, för att tala om. Så jag satte mig i bilen och åkte upp. Gick in till Pica och kände på halsen, kunde finna en knöl som är lite diffus men ändå finns där. Alltså har Pica (troligtvis) fått foderstrupsförstoppning igen, dock av väldigt mild grad denna gång. Pica kunde och ville fortfarande äta denna gången, alltså inte som sist då hon totalt matvägrade. Tog ut henne i ridhuset där hon var halvt hysterisk, masserade halsen samtidigt som vi gick omkring. Tog till slut beslutet att ringa till veterinär. Ringde först min "vanliga" veterinär, men inget svar. Hade antagligen ingen jourtid denna kväll. Ringde därefter till distriktsvetrinärerna, möter telefonsvararen som berättar vem jourhavande veterinär är. Då lägger jag på!

Jourhavande veterinär för kvällen är samma veterinär som lyckades spruta Putte (Ola´s häst) fel med kramplösande och orsakade blodåder-inflammation som är väldigt allvarligt! Putte blev stående i ca 2 veckor med ständig tillsyn på halsen för att inte blodet skulle hindras från att strömma genom kärlet. Därför kände jag en stark ovilja att faktiskt ringa ut denna veterinär, men jag hade tillslut inget val. Bemötandet i telefonen när jag talar om att min häst troligtvis har foderstrupsförstoppning, och att den även haft det nyligen, är heeeelt outstanding. Den motvilja denna veterinär visade över att åka ut: "Det där brukar ju lösa sig av sig självt" Men jag fick väl veterinären att åka till slut. Väl framme så säger denne: "men nu verkar det vara löst", utan att ens ha känt på hästen. Får veterinären att känna på Picas hals till slut, efter att ha påpekat att det finns en knöl, visar genom att gå Picas starka irritation över detta. Veterinären säger att Pica ska få kramplösande, hämtar i bilen och kommer in med spruta storlek gigantiskt (sådan man brukar använda när man medicinerar i munnen!). Kommer med den i högsta hugg och ska sätta nål, klart som fan inte Pica står still när veterinären beter sig så vårdslöst. Men veterinären säger snabbt: "Den är omöjlig att spruta!" "Ta in den i boxen så får jag se hur den beter sig" Gör som veterinären säger och ger på veterinärens inrådan Pica en tuss hö. Hon äter tussen men uppvisar samma starka irritation. Sen börjar en lång tystnad följt av inrådan att vi borde åka till Strömsholm för att där kunna få hjälp med att kolla i halsen, eftersom hästen är ovillig att behandlas...
Åsberg har under tiden fått tag på "vår" vanliga veterinär som ger rådet att ge lugnande via halsmuskeln, men veterinären (på plats) säger att den är lugn nu så det behövs inte. Ja, Pica hade efterhand lugnat sig men ändå inte helt bra. Så hela besöket av den veterinären gav mig: Ingenting förutom en dyr räkning! Veterinärens ovilja att försöka behandla, okunskap om hästars beteenden, okunskap om olika mediciners påverkan på djur osv. Har nu gjort att jag ska skicka in ett klagomål till Jordbruksverket. Det syntes tydligt hur rädd och okunnig denna veterinär var om hästar, vilket jag finner skrämmande! Ska en veterinär på jourtid vara rädd för hästar? Inte klara av att sätta nål i en häst som faktiskt har ont, är rädd och inte sitt "vanliga" jag? Hur trodde denna veterinär att sjuka hästar beter sig? Att sen ge rådet att transportera en halvt hysterisk häst 2 timmar bort utan att ens ge den lugnande är helt oförklarligt för mig! Inte ens en allmän undersökning av andning, puls och hjärta (som den underbara veterinär jag hade på Juldagen gjorde!!). Jag är förundrad, trodde veterinärer var till för att hjälp inte stjälpa...


Men allt löste sig till slut genom att jag fick råd av den "vanliga" veterinären via telefon, eftersom Pica ändå lugnat sig betydligt. Och när jag åkte upp både på natten och morgonen efter så var hon som vanligt. Pratade återigen med "vanliga" veterinären och fick bra råd för framtiden.

Men nog om Picas sjukdom. Eller egentligen tänkte jag ta upp något jag finner tråkigt i och med Picas sjukdom/konvalecens. Tittade på henne utan täcke på rumpan igår och såg till min förskräckelse att hela Pica snart tynat bort   Muskelfattig och "smal", men inte så konstigt, egentligen, med tanke på att hon snart "vilat" 5 veckor och inte ätit kraftfoder på snart 3 veckor.


Pica november 2011 (innan allt hände)


Pica igår, januari 2012 (lite uppdragen kanske efter senaste händelsen)



Värst är det att se henne bakifrån. Den runda fina rumpan hon hade innan är nästan helt bort och hennes rumpa är nästan helt platt på sidorna. Det gör ont i mig! Men snart så kanske vi kan komma igång igen och bygga upp nytt.


Avslutar med en bild på Pica iförd nosnät, enligt utlovad svarskommentar till Birgitta


 


På återseende!


// therre 

   

   

Av Therese - 9 januari 2012 12:23

Igår skedde det som jag väntat på i flera veckor! Sadlade på min fina springare och skrittade uppsuttet utan bakutsparkar eller krumbukter, wihoo! Visserligen en hel del svanspiskande och lite takt-steg emellanåt men vad gör det?! Pica kändes iaf härligt positiv och kunde jobba fint i skritt även på kort tygel, visst försökte hon trava iväg när jag tog tygeln men med lite små förhållningar så skrittade hon på i vad man kan kalla lång rund form. Men hon stannade inte iaf eller kastades sig framåt i hysterisk galopp   Så nu är vi på g igen! Ska skritta denna vecka eller tills hon slutar piska så med svansen. Känns inte kul att rida på en häst som inte är helt tillfreds med sig själv (kroppsligt alltså).


Pica och Luna galna i hagen en dag förra året  


Ringde till Krafft förut för lite foderrådgivning nu när Pica börjat tappa muskler. Fick rådet att byta ut Picas tidigare fodergiva av 0,5 kg Krafft Sport mot 0,5 kg Krafft Muskel så det ska jag verkligen göra. Såg att Mariadressyrsnack.se hade fått samma råd till sin häst Arras och han hade ju blivit superfin i kroppen efter det. Så nu hoppas jag Pica kan komma tillbaka och till och med få ännu mer rundare former, framförallt halsen (kanske är ett bra "halsfoder"   (internt skämt red. anm.)) .   


       


Mitt nästa måste på listan är att skicka in dispensansökan till förbundet, 300 spänn i avgift jippie! Tycker det är lite fjantigt att min häst som har en livslång åkomma måste ha dispens för nosnätet bara för att vi råkar föredra dressyrtävlingar mer än hopptävlingar. Men regler är regler, that´s it!


Nähä, nu tog orden slut så jag avslutar här.
På återseende!


//therre

Presentation

Omröstning

(Är en härm-apa på min kompis Andréa så jag snor hennes magnefika!) Vem är du som läser min blogg egentligen?
 Hästluktande kompis
 Hästluktande spion
 Kompis som inte luktar häst
 Spion som inte luktar häst
 En som bara ramlade in

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Från arkivet

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Bloggar jag läser

RSS

Besöksstatistik

Skriv gärna en rad eller två


Skapa flashcards