Innan gårdagens ridpass hade jag bestämt mig för att rida massvis med övergångar för att prova "effekten" av dem. Självklart är ju övergångar något som är både lösgörande och stärkande, men inte något jag provat nämnvärt. Alltså mycket dåligt från min sida!  Fy skäms!   Så igår då tog jag tag i saken helt enkelt.
Efter att ha mockat, gjort mat, bytt fyra(!) vattenhinkar, spolat 8 st ben osv, ja jag hade två hästar att fixa med igår, så var det dags för ridning. Framskrittning asusual och sedan lite trav i fri form och därefter påbörjades operation övergångar. Skritt-trav-skritt-trav-skritt-trav-skritt-trav ca en miljon gånger. Se till att ha aktion i traven och i skritten utan att det blev stressat, min skänkel i rätt position dvs inte framåtskjuten. Efter ett tag så började Pica undan för undan komma loss i kroppen, gick ut red öppna på långsidan, skänkelvikning på diagonalen, öppna på volten. Allt flöt superfint! Ingen panik-kasta-sig-loss-och-vara-över-tygel-form utan hela tiden i en rätt så behaglig form med behagligt stöd i handen. Fin aktion i bakbenen. Ja det kändes väldigt bra helt enkelt. Sen tappade jag Pica lite grann efter att diskuterat gramantygel och olika bett med Irene, men vad gjorde det. Försökte helt enkelt hitta tillbaka till den fina känslan igen bara. Lyckades väl sisådär må jag säga, men kunde ändå hoppa av nöjd och glad.

Idag har Pica och jag tränat för O. Red fram själv med en massa övergångar igen och förslog att få fortsätta med det samma under lektionen. Pica var verkligen med på hjälperna och det ända jag behövde passa var formen. Bara det lilla extra fokuset så gjorde vi klockrena övergångar mellan galopp och trav efter två korrigerings-övergångar. Pican var super duper! Sen fick vi rida öppnor och slutor på fyrkanten. Fick lära mig ett "nygammalt tänk" i slutan. För det första har jag börjat tänka kvartsvolter i hörnpasseringarna (efter att ha läst detta på Hippson?), det gör att hörnen blir så himla mycket lättare att rida med det tänket. Sedan fick jag som sagt "lära mig" att "ta tag i bakdelen" efter halva hörnet och sedan behålla samma urskålning i sidan längs med långsidan. Slutorna blev väldigt mycket enklare och behagligare att rida när jag red så. Ett riktigt bra tips!
Hela dagens träning var Pica sådär bra som hon kan vara ibland (och har varit senaste tiden!). Stadig i formen vilket gör resterande ridning tusen gånger enklare. Vi har kommit en bit på vägen kan man säga, rätt väg.

Så fortsättningsvis ska jag nu träna (helt enligt egen plan!) miljontals övergångar med fokus på bibehållen form, icke att glömma bort drivningen här heller. Sen fortsätta träna öppnor och slutor som idag. Träna programdelar och tvinga mig själv att rida och inte fuska. Så ser vår planering ut fram till årets sista tävling som är nästa helg, på hemmaplan.

På återseende!

// therre

Idag blev det både en tur ut i "skogen" och lite jogg i ridhuset. Började med att skritta ut en liten sväng, bort på vägen och in i dungen innan Fisksjötorp.

Den dungen (det var inte så där fruset idag inte!)

Där inne skrittade vi runt ett tag. Över grenar, lite stenar, lite rötter och svänga runt trädstammar. Perfekt helt enkelt! Dock höll jag på att gå vilse lite grann. Trodde jag var väg rätt men hamnade lite fel, men efter ett tag hittade jag ut igen. Tar tillbaka det jag en gång sa: "Där kan man ju inte gå vilse, haha!" För tydligen är det lätt hänt när man sitter i andra tankar. 
Efter att ha skrittat i ca 30 minuter var vi åter vid stallet där jag rundade av med lite jogg inomhus (orkade inte ta hand om skitiga grejer, därav ridhus  ) . LDR-form hela tiden, lite kvarts-framdelsvändningar, övergångar skritt-trav och avsluningsvis lite galopp. Kändes sisådär må jag säga, men efter arbete i ca 20-30 minuter (mesta dels skritt) så kunde jag ändå hoppa av, nöjd med joggingpasset.  

Imorgon tänker jag försöka mig på att rida dressyr på hoppbanan. Med fokus på att rida framåt med rund form och ingen metmask-rygg!
På återseende!

// therre

Dagarna går så fort så jag hinner ju inte ens med att uppdatera här! Men det mesta av min tid går åt till att plugga helt enkelt. Skulle haft två tentor denna vecka meeeeen, klanten numero uno har ju lyckats avanmäla sig till den ena. Så den skrivs istället i december. Trött jag blir!

Men nog om det, ridningen har gått både upp och ner. Har hittat mitt och Picas egentliga problem i dagarna. Det är icke på träning eller "vanliga" ridpass utan när jag ska rida program, då slår jag på autopiloten som sitter fint men utan varken inverkan eller effektivitet i ridningen. Fy skäms!   Såklart det går dåligt på tävling då! Så nu är det dags att koppla av autopiloten och koppla in effektiv ridning istället. Så det är detta som skall tränas till tusen nu.
Igår, söndag, tränade vi ett pass för Cia. Var hundra år sedan sist. Men tävlingar har liksom krockat med träningar och eftersom jag inte står helt utan träningshjälp så fick jag helt enkelt prioritera. Men igår då som sagt var det dags igen. Träningspasset kändes både bra och dåligt. Det som var bra var i början där jag kände att jag red ordentligt själv, det som var dåligt var att det är svårt att rida på ett lite annorlunda sätt. Svårt att få till ridningen helt då och speciellt på Pica som jag är så van att rida på ett annat sätt. Men det är väl bara till att träna vidare helt enkelt. Både O`s och C´s hjälp kommer nog i slutändan att ge toppresultat. Men kan bjuda på ett par nya, men kassa, bilder på mig och Pica.

Stilstudie i tränsning: 

Lite ridning:

Den bästa ridbilden som blev:

Som man kan se har vi "träningsoutfit" på, väl genomtänkt matchning. Dock är ju jag inget big fan av vita lindor därav så är de blååå. Tack till Sara som så snällt fotade!

I dag får Pica vila, ska gå en liten sväng med henne när jag har paus i mitt jobbande ikväll. Jobbar på ridskolan ikväll som ridlärare vilket ska bli jättekul! Nu lunch...
På återseende!

// therre

// therre

Jag hade planerat att rida utomhus, men med regntunga moln på himlen så vågade jag inte ge mig bort till dressyrbanan och valde istället att rida i ridhuset. JA, JAG ÄLSKAR RIDHUS!! Nu behöver ingen kommentera det.

Skrittade fram som alltid cirkus 10-15 minuter, sen sedvanlig trav på kort tygel utan krav två varv innan jag började kräva form. Sen tog arbete vid. Placerade henne i formen med hjälp utav tygel och därefter fick skänkeln göra resten. Fyrkant varvat med volter i trav och galopp på volt som framridning. I galoppen fick jag till en riktigt fin känsla en stund men den försvann därefter. Efter en stunds framridning blev det lite skrittvila innan jag gick över till att rida (helt enligt planering) öppnor och slutor i trav på fyrkanten. Jobbade ordentligt med att forma Pica runt skänkeln FÖR skänkeln och inte med tygeln som är otroligt lätt hänt. Red öppna på långsidan och vände sedan rätt upp där rakriktning tog vid utan att förändra vare sig form eller tempo. Efter ett par öppnor i båda varven övergick jag till att rida slutor. Ganska fina slutor till höger tycker jag allt. Vänsterslutorna gick väl sisådär, men jag kämpade på ändå. Efter ett par vändor med slutor lyckades jag få till en ganska så hyfsad vänstersluta ändå, då gick jag in på volt för att avsluta henne.
Red lite trav med fokus på lååååååååg, rund form, rundad/formad i innersida och enbart ställd i nacke. Rama in för ytterskänkel och upp med blicken se vägen. Till slut så trillade poletten ned och Pica verkligen seglade fram i kraftfull, snärtig och riktigt taktmässig trav. Fick till denna trav i båda varv dessutom vilket inte sker varje gång. Avslutade sedan med att rida lätt och låt henne sjukna ned i formen ytterligare. Den traven jag hade då har jag nog aldrig haft på Pica, hon sköt upp mig ur sadeln varje gång jag satte mig ned i lättridningen. Äntligen riktigt härlig och häftig trav med ryggaktivitet!

När Pica sedan fick långa tyglar frustade hon flera gånger på rad, nöjd häst gånger tusen tror jag.

Idag fick Pican en välförtjänt vilodag. Rykt och lite kli blev det. Imorgon tar vi tag i ridningen igen.
På återseende!

// therre

En av de bästa funktionerna på Bloggplatsen är den som länkar tillbaka till inlägg skrivna för "Ett år sedan", "Två år sedan" och "Tre år sedan" (ja ni fattar grejen). Man får uppleva så mycket nostalgi då och just idag är en sådan dag.

För tre år sedan skrittade jag ut med Famor helt själv med Andréa som moraliskt stöd till fots. Jag kan komma ihåg hur det kändes då. Till en början den lätta panikångesten med tillhörande hjärtklappning som sedan övergick till ett harmoniskt lugn. Jag minns hur jag pratade oavbrutet hela tiden, antagligen pga nervositet och rädsla. Men när man väl kom tillbaka till stallet och fick reflektera över att det inte var så farligt att skritta/rida ut. Utan att allt gått superbra! Då känner man sig nöjd och nästan lite euforisk.

Famor var inte hos mig så länge, lite mer än 6 månader. Men han hann å ge mig så mycket på så kort tid. Det om något talar ju för vilket hjärta av guld den hästen hade! Han var verkligen en riktig kompis!

Så ibland när jag läser gamla inlägg som handlar om Famor så bubblar känslorna för denna killen upp igen. Det härliga lugn och den härliga ridkänsla som han gav en. Den där mjuka fina galoppen som var så härlig att man inte ville annat än galoppera. Bästaste, bästaste Famor  

Han var så himla fin! Och han var nog menad för mig, även om det mesta gick helt åt helvete. Så var han menad just för mig! För hade jag aldrig haft honom hade jag aldrig fått möta Pica.

En liten minnesstund tillbaka i tiden. Som sagt så gillar jag funktionen "För ett år sedan". Och jag gillar bloggen och att blogga! Man sätter pränt på som många härliga stunder i livet och självklart de mindre härliga också.

Pican och jag skrittade ju ut igår i sällskap av Frida och Sessan. Över en timmes skrittning som kändes som dryga 20 minuter, ett tecken på vad trevligt vi måste ha haft? Idag tänkte jag försöka bege mig till dressyrbanan för att öva lite program-linjer på 60-bana, gäller att passa på att öva nu innan det fryser i backen.

På återseende!

// therre 

Gårdagens ridpass raderar jag från och med nu: Zooooooop! (<-- ljudeffekt, ala Therre)
Dagens ridpass däremot vill jag komma ihåg länge! Lite markarbete och hoppning stod på schemat, om man nu kan kalla 30 cm hinder för hoppning? Men hursom hästarna lyfte alla fyra benen ovan mark och då hoppar dom, sååå hoppning it was!

Dagen till ära kom Andréa till hoppbanan med sin fyraåring Mojito aka Mojje. Nedan en bild på underverket som hoppade bättre än 2 st dressyrande 10+ åriga hästar (tillsammans!). Bilden är lånad (läs snodd!!) från Andréa´s facebook.

  Mojito
(som btw smakar skit när det intas i flytande form, aka drinken Mojito. Mojje är mest gullig  )

 Men det var inte bara Andréa som jag red med utan även Maddelito som hade Ganzy dagen till ära. Dom ser ut så här (bakifrån):

  Madde och Ganzy en fin vinterdag i januari 2011

Okej, en bild på mig och prinsessan också så har ni sett oss alla:

En bakifrån till när jag ändå är inne på temat

Då så, alla karaktärer presenterade eller nej, Andréa på bild också ja....

Så där!

Nu är alla presenterade så nu kan jag fortsätta. Alla nämda inga glömda   Dagens ridning bestod alltså av ridning på en styck stooooor ridbana med helt perfekt underlag(!), ett par bommar, några hinderstöd och en nervös mamma Agnete som assisterade med att lyfta/bära/rulla bommar åt oss.
Framridning i trav och galopp överbommar och sedan ett par travhopp över kryss och ett lite räcke. Andréa och Madde red även över banken. Riktigt kul att för en gångs skull få rida tillsammans alla tre! Så det ska vi försöka göra fler gånger.
Pica kändes väldigt fin att rida på idag, kunde ställa åt båda håll och hela hon kändes mjuk och fin. Skönt! Pica är ju ingen mästerhoppare men vi kom över hinder i både trav och galopp utan att bryta några ben. Tror nog Pica var väldigt glad över att få göra något annat än dressyra. Imorgon ska vi skritta ut tillsammans med Frida och Sessan, det är ändå fullt håll igång på anläggningen då det arrangeras hopptävling av annan klubb --> ingenstans att rida förrän till kvällen om man har tur.

På återseende!

// therre

I måndags så var jag en riktigt daredevil och skrittade med Pican i sällskap med Frida och Sessan. Det vågade var inte att skritta med Frida, fast man kanske borde vara lite rädd när Sessan är den som ska gå bakom och Pica är den modiga?   Men hursom, det är inte det som jag menar utan helt enkelt att vi valde att skritta iväg vid 18.00 (prick!!) vilket betyder att mörkret faller relativt fort och bilarna kör detsamma, alltså FORT! Jag är inte den mest våghalsiga jag vet och mörker tillsammans med väg/skog är ju något jag definitivt inte tycker om! Men allt gick super! Utklädda till två julgranar med varsin reflexväst, reflexskrittäcke och Pica med fyra reflexer på benen så syntes vi nog mer än väl.  Hela vår skrittur gick lugnt och fint till, Pica kändes riktigt på hugget och skrittade först hela vägen bortåt. Riktigt trevligt var det! Ska förslå att vi bokar in en skritt-dejt varje måndag tror jag, för det är en väldigt bra dag att skritta. Nästa gång hoppas jag dock Frida har sitt nya rosa reflextäcke  

Tisdag fick Pica helvila (som alltid när det varit tävling, skritt dagen efter, helvila andra dagen efter). Jag själv gick på datakurs för Idrottonline, dock var den inte riktigt som jag tänkt. Men vi (Andréa, Madde, Emma och jag) lyckades ändå klura ut våra frågor angående hemsidan själva när vi satt där och grejade.

Igår onsdag inhandlade jag ett par nya ridhandskar, då tyglarna den senaste tiden bara glider ur händerna på mig. Så ett par nya "racer-handskar" inhandlades på Granngården i Örebro.

Dom bästa ever!

 Handskarna invigde jag sedan när jag red ett ridpass på hoppbanan. Tog på pelhamstången dagen till ära. Men det var ingen hit. Fick inte till någon bra känsla överhuvudtaget och Pica kändes mest stressad. Vet ej om det berodde på bettet eller mörkrets intågande under ridpassetsgång, men hursom kändes det inte alls bra  

Idag däremot gick Pica splendid! Har inte tyckt att jag fått igenom henne ordentligt i ställningen till vänster de senaste ridpassen, så idag tog jag tag i saken ordentligt, på vanligt tränsbett. Började som vanligt att skritta fram en bra stund, sen ta tygeln och direkt fram i trav utan att kräva någon form de första två varven. Jag kan meddela att det är extremt svårt att rida lätt utan att vare sig hålla om med skänkeln eller "ta kontakt"  med hästens mun. Tänk lite nybörjar-ridning, extreeeeeemt svårt! Men det passar Pica perfekt och sen jag började med den typ av början på ridpassen har hon blivit så mycket mer positiv till allt jag ber henne om.
Men tillbaka till själva ridpasset. Efter att ha travat igång längs fyrkant och lagt volter tog jag galopp och värmde henne lite bara. Galopp ett par varv utan några större krav på var sig form eller rundhet utan mest jobba igång alla musklerna. Sen tog jag tag i själva arbetet. Red till en början öppna på volt, som faktiskt börjar fungerar riktigt, riktigt bra nu(!). Det som ska till är lite mer bjudning men Pica är faktiskt ärligt i form och trampar under sig jättefint nu, i just öppna på volt som vi tragglat med sååååå länge. Så länge jag kan minnas faktiskt   Red detta i båda varv. Sen tog jag galopp och här red jag henne växelvis inåtställd och utåtställd. Och vips så trillade hon dit, precis där hon ska vara! Eftergiven och lika mycket stöd i båda tyglarna, helt underbar känsla. Gick ned i trav och känslan bestod. Så efter att ha jobbat henne en stund där fick hon avsluta sig. Så duktig min lilla prinsessa!

På återseende!

// therre