Rubriken syftar inte på hovslagar-yrket utan syftar på helskodda och oskodda/knäskodda ridbyxor, vad är egentligen bäst? Självklart är det väl upp till var och en, men vad känner majoriteten för som läser min lilla "anonyma" blogg?

Vad ska det vara helskodda eller oskodda ridbyxor?

 vs.  

(Båda bilderna hämtade från Hööks hemsida)

Jag själv har tidigt i mitt ridande varit helt inne på helskodda, för att gå över till oskodda när inga helskodda längre passade mina vader. Sen har jag i flera år varit helt inne på att oskodda is the shit tills jag i veckan provade ett par av mina (gamla!!) helskodda ridbyxor. Så jag känner mig för tillfället lite kluven i frågan. Tycker ändå att de helskodda gav en bättre, fastare känsla i sadeln och underlättade nedsittningen. Men som sagt, fortfarande kluven!

Idag har Pica och jag tränat. Och med dagens ridpass så fick jag verkligen känna på varför jag verkligen älskar Pica oavsett hur dåligt det går vissa dagar (eller hela detta år typ!), för idag visade hon verkligen varför hon varit värd allt slit. Så här fin som hon var idag, från första travsteg, har hon inte varit på huuuur lääääänge som helst. Underbar känsla! Hela ridpasset bara flöt på. Pica var stadig i formen, hade en fin framåtbjudning, härlig takt och jag kom ned i sadeln och kunde rida. Vi red öppnor och slutor som om vi inte gjort något annat, enkla byten där vi fick till gôr fina vänster-fattningar. Allt var bara helt underbart! Visst var det väl ett riktigt svettigt ridpass men vad gör det när man nummer ett sitter på världens finaste häst och nummer två verkligen hittar samhörigheten  

Nu ska jag kasta mig in i den akademiska världen och plugga stenhårt ända fram till kvällen. I helgen är det ju dags för en tripp ner till Ullared och då blir det minsann inte mycket pluggat, det är ju semester ta mig tusan  

På återseende!

// therre  

Nu kommer ridövningen jag red under gårdagens ridpass, i sin helhet:

 
Värm upp hästen och rid gärna ett par steg åt sidan här och var under uppvärmningen. Inför övningen kan du välja att ställa upp hjälpkoner som på skissen, men är du disciplinerad med vägarna kan du självklart rida den även utan koner.
Du kan antingen börja i skritt och göra övergångar till trav, eller som på skissen börja i trav och göra övergångar till skritt. Här nedan beskrivs det senare.

Bibehåll skänkelvikningen i övergångarna
Rid igenom hörnet i trav och påbörja därefter en diagonal skänkelvikning. Efter ett par steg sidvärts gör du en övergång till skritt, under bibehållen skänkelvikning, och fortsätter fram till kvartslinjen. Där rätar du ut, ställer om och påbörjar en ny skänkelvikning tillbaka in mot spåret. Efter ett par steg gör du, under fortsatt sidvärtsrörelse, en övergång till trav. Upprepa övningen ytterligare en gång på samma långsida.

Många variationsmöjligheter
Ju säkrare du blir desto mer kan du variera övningen. Kanske ändrar du tvärning eller steglängd, lägger in flera övergångar per skänkelvikning, motställer någon gång och så vidare. Det kan vara bra att variera med något annat, till exempel galopp eller tempoväxlingar, på motsatt långsida. Glöm inte heller att byta varv efter en stund!

Bild och text kring övningen är hämtat och direkt kopierat från Hippson´s sida (tänk på att du måste vara plusmedlem för att komma åt sidan)

Jag har ridit övningen med enbart skänkelvikning in till kvartslinjen, raktriktning och sedan skänkelvikning ut till hörnet igen, dvs två stycken skänkelvikningar. Tycker det är svårt nog i dagsläget   

Då till gårdagens ridpass: Pica kändes fin redan från början, söndagens genomkörare hade alltså gett resultat. Red fram på fyrkant och voltspår och var nog med att Pica tänkte framåt. I galopp red jag en hel del små tempoväxlingar för att få igång bakbenen ordentligt. Sen blev det en kort skrittpaus innan jag satte igång med övningen. Pica tyckte det var riktigt, riktigt jobbigt. Att både gå i sidled, tvingas vinkla in bakbenen, och sen en övergång på det där man måste sätta in bakbenen in under kroppen. Fy så jobbigt det var! Men Pica var riktigt duktig, inte en endast protest utan hon kämpade på jättebra. Tyckte själv att jag fick till övningen riktigt bra, dock känns det att det fattas 3 meter på längden av banan när man rider övningar.
När jag ridit övningen ett par gånger i båda varv så övergick jag till att rida skänkelvikningar längs diagonalen, fungerade inte riktigt lika bra. Ska kräva skänkelvikningar på nästa träning tror jag. Avslutade med lite galopp och återigen lite samlingsarbete och det fungerade fint idag med. Så summasumarum så var det ett riktigt bra ridpass   

Idag får Pican nya pjucks vilket innebär vila, imorgon ska vi rida ut i sällskap med Frida och Sessan.

På återseende!

// therre

I lördags for den av, Picas päls. Det är ju som sagt inte mycket men det gör en jäkla skillnad! Pica var förvånadsvärt snäll att klippa den här gången, tror hon börjar vänja sig vid både ljudet och känslan. Kunde klippa nästan fina linjer vid benen och så är hon klippt under hela magen iår och inte bara "det-som-gick-att-komma-åt-mellan-de-fäktande-bakbenen".

Igår söndag red jag ett riktigt arbetspass i ridhuset. Fick dra av en sko i fredags då ena tåkappan var på väg in i hoven. Så då får man snällt hålla sig inne fast man bra gärna skulle vara ute och rida nu när det inte regnat på flera dagar = bra underlag ute! Men åter till ridpasset. Tog pelhamet för att kunna rida igenom Pica lite extra och hålla henne i schack, dvs ingen bulldozer. Red mycket lösgörande arbete såsom öppnor, skänkelvikningar, volter osv. Fungerade hyfsat bra, Pica var lite mer trilsk i vänstersidan än höger, men efter ett par öppnor i början av ridpasset så släppte hon till fint där med. På slutet kände jag lite extra på den samlade galoppen och jisses vad hon kändes fin, det gäller bara att jag rider som jag ska. Efter galopparbete med övergångar mellangalopp-samlad galopp travade Pica hur bra som helst!! Då fick hon avsluta sig i låg, rund form och sen en massa klappar givetvis! Duktiga, duktiga Pica  

Idag fortsätter vi med en skänkelvikningsövning som jag red ett par gånger med Famor. Skänkelvikning in till kvartslinjen med ett avbrott/igångsättning innan man når linjen respektive väggen igen, mycket kortfattad förklaring  

På återseende!

// therre 

Sen jag skrev sist har jag hunnit med tre ridpass. I onsdags red jag i ridhuset för att kunna rida lite mer ordentligt. Pica kändes lite halvmatt och hade dålig fraåmbjudning så det blev en hel del tempoväxlingar, men hon vaknade inte för det. Antingen beror det på pälsen, brunst eller att hon fortfarande var lite trött efter helgen, det var mina teorier. Så till torsdagen bestämde jag mig för att bara galoppera på hoppbanan, dels för att det är typ det ända som går att göra när banan är mer som en simbassäng än ridbana och dels för att Pica skulle få komma ut och busa lite samt sträcka ut. Skrittade fram en bra stund (som alltid!) och tog sedan tyglarna och fattade galopp. Och vilken galopp! Pica satte sig fint i fattningen och tryckte på i en stor, luftig galopp. Hon var minsann inge trött inte! Pigg som en lärka som gjorde allt för att få springa i sitt eget tempo istället för mitt. Hade tagit tränset med pelhamet för att slippa bli så hård i handen, nu kunde jag istället ta små lätta förhållningar eller bara räta upp mig så lyssnde Pica.
Efter en massa galopp i båda varv med lite skrittpaus emellanåt så gick vi hemåt igen.

Igår fredag så blev det återigen ett ridpass i ridhuset. Dock kändes det som att det kvittade för allt kändes verkligen urdåligt! Pica hängde i handen och var seg i baken. Red en hel del volter med tempoväxlingar, blandat med öppnor och övergångar. Kändes som att inget fungerade verkligen. Men istället för att bli arg så går jag bara ner i skritt tar ett djupt andetag och fortsätter kämpa på. Avslutade med att rida skänkelvikningar på hörnlinjen, varpå Ulrika nämner att hon faktiskt flyttar sig nu! Jag svarade med att det kändes skit (bad om ursäkt senare för mitt svar   )
Fick mot slutet uppleva en märklig känsla när jag red. Tyckte allt kändes så himla konstigt och skit men kom fram till att Pica nog gick riktigt bra egentligen. För när jag bytte sida i ridhuset så fick jag se i speglen hur Pica liksom vinklade in sina små bakben och trampade varje steg inunder sig. Så hon fick en massa beröm då!
Tror nog att jag måste börja lära mig en ny känsla på vad som är bra och inte bra. Så ridpasset som kändes skit var nog egentligen ganska bra, så vi är på rätt väg helt enkelt.

Innan jag åkte till stallet igår fick jag ett samtal från Andréa där hon frågade om jag ville med på utflykt till Degerfors värme och foder för att kika på lite fina grejer. Så sagt och gjort bagav vi oss dit och tur var väl det att jag tog med mig plånboken, för inte visste jag att jag skulle bli helt förälskad   När vi kom in fanns det än hängare med massa kläder till riktigt bra priser. Så jag hittade en nya rosa tävlingstopp från Schockemöhle för endast 150 kr, det kallar jag ett kap! Sen till min nya kärlek. Hade sett den redan på nätet och redan då blivit helt kär, dock tyckte jag att den var lite utanför min budget vad gäller kläder. Men dum (eller smart?) som jag var tänkte jag att jag provar när jag ändå har chansen. Öhm, trodde jag att jag skulle gilla den mindre när den satt som ett smäck på mig eller? Så ja, jag köpte en fleecetröja från Schockemöhles nya höstkollektion.

Som sagt lite utanför budget, men jag kompenserar det med tanken att den kan användas både som "vanligt" plagg och "stall" plagg. Och om jag kommer använda den? Jag kommer bo i den...  

Idag ska Pica genomgå en makeover, från pälsmonster till nakenfis. Pica har egentligen inte så tjockpäls men nog så tät och hon blir så sjukt svettig! Så nu åker den av helt enkelt. Bra mycket tidigare än andra år, men det är denna helgen som passar innan nästa tävling som är den 9 oktober. Nästa helg är det dags för en tripp till Ullared.

På återseende!

// therre  

Idag är det exakt två år sedan jag åkte till Strömholm för att prova sadel men kom hem med ångest och diagnostiserad häst.

Inlägg för hur jag kände den där kvällen finns att läsa här

Inlägg om hela den rollercoster-tripen finns att läsa här

Nu så här två år senare kan jag känna vilken otrolig tur jag egentligen hade den där dagen. Vad hade hänt om jag inte åkt iväg för att köpa ny sadel? Hur hade allt blivit då? Hade jag funnit någon lösning? Hade Pica ens varit min eller hade jag bara gett upp?
Många frågor är dom. Men nu kan jag nog säga att den där dagen egentligen blev till en av de bästa i mitt liv  

Första bilden på nosnätet

Framgångar från 2010

   Härliga ridpass

Härliga minnen

 Så ja, den där dagen då jag mest ångrade allt jag gjort i mitt liv och bara ville sluta med hästar, resulterade ju faktiskt i att bli en utav de allra bästa  

Så där nu är jag klar med att vara sentimental för idag och skall återgå till pluggningen, bearbetningsmetoder och statistiska analyser är mina nya bästisar framöver.

På återseende!

ps. Ser fram emot ett härligt ridpass på Pica i kväll, nysmord sadel, träns och stövlar tillsammans med vitt schabrak, svarta lindor och matchande ridklädsel kan ju inte sluta i annat än succé   ds.

// therre 

...nu verkar internet och livet vara på gång igen  

Inläggen har lyst med sin frånvaro dels för att internet inte fungerat som det ska och dels för att jag inte känt mig sugen. Känns som att det man skriver granskas av en massa ögon och sedan kritiseras och kastas i ansiktet ibland, känns inte så kul. Så jag får se hur jag känner i fortsättningen med bloggandet. Tiden får avgöra helt enkelt...

Pica och jag har (vad det verkar som) äntligen hittat tillbaka till varandra efter mer än ett halvårs hårt arbetande med att hitta flyt och samarbete igen. Årets tävlingar har ju gått (rent ut sagt) åt helvete. Tänkte lista årets resultat:

• 3/4     LA:3 59,03 %
• 21/5   LA:4 55,61 %
• 2/7     LA:3 63,54 % (andra placering), LA:4 55,12 %
• 6/8    LA:3 50,96 %, LA:4 52,92 %
• 4/9    LA:3 56,45 %
• 18/9  LB:3 64,24 %, LA:3 63,59 %

Man kan säga att det verkligen varit botten napp varje gång, har nog placerat mig sist eller näst sist i 6 av 9 starter iår. Men i söndags när vi var iväg på tävling hände det något. Pica var helt kanonfin på framridningen, ihop i formen, tryck i traven, en härlig takt osv. Precis så som hon ska kännas när hon är bra. I den första klassen som då var en LB var hon ultra spänd i hela kroppen, men jag lyckades än rida henne utan att det brast på något sätt. Betygen 6 och 7 hela programmet igenom, helt fantastiskt kändes det! I den andra klassen sedan var hon ännu bättre på framridningen och inne på banan var hon helt outstanding, om man nu jämför med hur hon känts de senaste tävlingarna detta året. Hon var dock väldigt trött men kämpade tappert hela programmet igenom och när vi gjort avslutningen av programmet var jag så glad! Pica hade varit superduktig och skötte sig hur bra som helst i programmet, det kändes som att det kvittade då om vi skulle få 50 % eller 70 %. Bara att rida hela programmet utan några krusiduller var en seger för mig. Att sen få se protokollet med hela 63,59 % kändes ännu bättre! Ett av våra bättre resultat i den klassen. Så nu känns det som att det börjar släppa på tävling och vi kan arbeta framåt igen, hemma går Pica redan på topp nästan varje dag   

Så nu ser jag ljust på tävlingar igen och tar sikte på att starta två tävlingar till detta året och sedan träna stenhårt i vinter och kanske debutera MSV C till våren istället.

På återseende!

// therre

Sådär nu verkar mitt internet fungera hyfsat, dock inte som det ska och operatören vägrar göra något åt det då de anser att det är vårt fel att det är så här...

Men en liten uppdatering om vad som hänt:
Pica och jag var iväg på tävling i söndags och det blev inget bländande resultat men ändå en "seger" eftersom Pica höll sig på mattan och jag red igenom alla duster som Pica försökte ta till för att slippa springa fint. Så 1-0 till Therre vad gäller tävlingbanan. På framridningen var Pica iaf fin fin, till och med bättre än vad hon varit hemma de senaste veckorna! Sen när jag då kom in på banan var allt som bortblåst direkt men lyckades ändå rida ordentligt hela programmet igenom utan att Pica hoppade och studsade, betygen denna gång pendlade mellan 3 och 8. Så vi är ju ett snäpp bättre, hihi   

Efter tävlingen fick damen vila i två dagar, själv var jag feberyr och halvsjuk så det passade ju jättebra med vila för oss båda. På onsdagen drog jag igång och red ett dressyrpass igen. Redan från början kändes Pica jättefin och mjuk och det hela blev ett riktigt, riktigt bra ridpass till slut. Fick till en helt fenomenal skänkelvikning som med Pica-mått mätt skulle ha fått en 9 i betyg och betyg 7 om man läser hur det ska vara enligt skolboken. Men det var en härlig känsla att äntligen lyckas få till en skänkelvikning där jag kunde känna hur hon verkligen saxade med bibehållen takt och tempo. Sen att vi bara fick till en sådan och de resterande var pannkaka gör absolut ingenting!

Torsdagen fortsatte med en mjuk, lösgjord häst redan från första travsteg. Pica och jag verkar ha hittat tillbaka till vårt samarbete nu igen och jag känner även att jag själv rider mycket bättre vid varje ridpass. (Kan det bero på att det är "vardag" igen nu när skolan börjat?) Pica var så himla fin att jag bara red i 20 minuter, det fick bli som en belöning helt enkelt. Härlig trav med framåtbjudning, takt och schwung. Luftig, taktmässig(!) galopp som bara flöt på. Och nu när jag ändrar på något, tempo exempelvis, så sjunker Pica ned i formen istället för upp, precis så om det ska vara.

Igår fredag så tog vi oss ett markarbetspass på hoppbanan. Det låg redan utlagt travbommar och galoppbommar med perfekt avstånd (någon hoppryttare som varit där må tro?). Själv byggde jag upp ett litet räcke som jag hade planerat att travhoppa enbart. Dels för att jobba med att stärka upp bakbensmuskulaturen och dels för att jag inte fegar ur lika lätt som jag gör i galopp. Red med pelhamstången för att lättare kunna arbeta Pica under passet eftersom det annars tenderar till att bli en massa dragkamp och stret. Så med pelhamet kan jag lättare rida henne i en lägre och rundare form. Overall kändes passet helt okej, Pica var jätteduktig och jag mindre duktig.

Idag får Pica Mimmi-mys för att jag ska hinna med att plugga och ikväll en utgång i Örebro stad med tjejerna. Passar så bra att Mimmi kommer hem lagom till helgen då, sen att Pica älskar Mimmi och Mimmi älskar Pica gör det ju ännu lättare att ta ett sådant beslut om en hästfri dag.

På återseende!

// therre

Har problem med internet och dator i allmänhet, återkommer när det är löst.//therre