Gårdagen började okristiligt tidigt nämligen 04.20, upp för att göra mig i ordning, packa det sista och sedan mot busstationen för att hoppa på bussen. Reseledare som jag var kontrollerade jag att alla som skulle med var med, avbock via en lista. Därefter blev det avfärd mot Göteborg och Scandinavium!
Hela resan ner roades jag av övertrötta tonåringar och Madde samt Andréa. Ca 9.30 var vi på plats vid Scandinavium och jag, Madde och Andréa entrade mässan. Ett mycket bra val att klara av den det första vi gjorde, lungt och stillsamt. Inhandlade mitt Back on Track ryggbälte, som jag skall inviga idag.

Såg en massa fina grejer men inget som skrek "MÅSTE HA!!!" så det enda jag inhandlade på mässan var detta ryggbälte. Andréa och Madde gjorde båda superbra och fina fynd. Andréa fick äntligen sina efterlängtade röda ridbyxor, som hon har tjatat!!

När vi kändes oss klara och mina blåsor på fötterna hade börjat göra entré gick vi till Hard Rock för att äta mat. Började med en drink, kl 12.08

Bahama Mama och Strawberry Daiquiri x 2

Avnjöt sedan en god hamburgare i sällskap med självaste Elvis Presleys tröja.

Mätta och belåtna och efter att Madde skrikit "Håll käften" av misstag till en bäbis, så gick vi ut på Göteborgs snöfria(!) gator med destiantion Tom Joule´s butiken. Den var av en liten besvikelse när vi hittade den och kände mest på lite kläder. Ut igen och en liten sväng på stan. Jag hittade min drömaffär Vagabond! Vagabond-skor i en hel butik det var som att vara i himmelen! Klämma känna lite grann och sedan in i nästa butik som var Helly Hansen där det var upptill 50% rea så jag inhandlade en fin och varm mössa inför kommande kyla (nästa år!).

Roade oss en stund inne på Buttericks med att prova hattar, dagens roligaste stund! Vandrade bort till hamnen för att kolla på något sorts pariserhjul, dyrt var det, så vi gick istället till 4-gott för att köpa godis. Och godis fanns det, godis från golv till tak i hela butiken som var rätt så stor. Har aldrig sett så mycket godis i hela mitt liv! Helt överväldigad och hittade en massa nostalgi-godisar som exempelvis S-märken som vi alltid värmde i mikron på ridskolan förr.
Tog spårvagnen tillbaka och in på mässan en sista sväng. Hittade några OS-pannband som klämde på. Fanns ett med beige och ljusbruna stenar som var väldigt fint, samt ett med röda och vita. Tål att tänkas på inför framtida inköp...
Kvällen avslutade med 1.55 hoppning och Kür, många fina hästar och många trötta Karlskogingar som sedan satt på bussen hem 23.15 Anlände hem ca 02.15 och var i säng kl 03.00, efter mycket trevlig dag!

Vaknade idag upp först kl 10, men somnde sedan om till 12.30 Är nöjd med mina inköp även om det inte var så många. Jag sparade pengar och kan istället köpa ett par nya "vanliga" skor och fortsätta fundera på vad jag vill ha för färg på mitt OS-pannband. Ludd-skydd ska jag nog köpa ifrån Färjestad då de är billigast där.
Nu ska jag vänta på lite mat och i em åker jag mot stallet där jag hoppas jag kan få släppa min vilda fyrbenta vän i ridhuset så hon får rasta av sig.

På återseende!

// therre

I tisdags var Pica mer vild än tam när jag gick med henne i ridhuset. Hopplektion på ena sidan och massa smackande ryttare där jag gick så Pica flippade ut totalt och var mer på två ben än på fyra. Hon har lite mycket överskottsenergi   

Onsdag var det en tidig morgon i stallet, där hann jag med både att longera, Pica blev verkad och en halvlång fika. Sen bar det av hemåt och på kvällskvisten Kriminologi.
Torsdagen började med förseminarie-grupp (uttryck myntat av Andréa) med påföljande seminarie. Sedan bussen hem och därefter snabbt ombyte och mot stallet, mockning, mat, borsta och gå en sväng igen. Denna dag var Pica på tårna igen men jag körde lite "NH-träning" med henne, backa, flytta osv. Hon är jävligt svår att få att lyssna. Trilsk och nochalant är bara för namnet! Men efter ett par backningar så började hon tugga lite iaf, ett gott tecken på att hon faktiskt tänker.
Efter stall for jag mot lokalen för KgRK´s årsmöte. Valberedning som jag var meddelade jag nya ledamöter till styrelsen osv. Själv sitter jag kvar som valberedning ett år till.

Idag har jag massor som står på schemat. Först har jag suttit här och snart ska jag ta mig i kragen och dammsuga, sedan frukost, gå till Posten, boka frisörtid, hämta rea-böcker på Bokia, plugga, äta lunch, göra frukostmackor inför morgondagen, stallet, halv åtta hos Carine, hem, packa det sista (glöm inte biljetterna!!!), duscha, sova. Imorgon är det tidig uppstigning eftersom bussen avgår 05.30 från busstationen.

Så nu säger jag hej och hej då, återkommer med Scandinavium rapport på söndag.

Patrik Kittel och Watermill Scandic från förra året

På återseende!

// therre

Igår kom L för att kolla igenom lilla Pican. Hon började med att klämma och känna på Pica. Pica var inte jättelycklig, fram och tillbaka, åt höger, åt vänster och så lite fram och tillbaka igen. Inte kunde hon stå still inte, det är svårt när man måste vara inne själv. Mupp-häst!
När L känt klart så berättade hon att jag har problem med att få Pica rund i vänstersidan och att hon inte riktigt tar ut steget i fram som hon brukar. Och jag kunde hålla med. Sen nämnde hon just vänster bak och att det satt högt upp i muskulaturen, samt precis nedanför manken på höger sida, Det är liksom det som var "problemet", och det kommer ju troligen från den sträckning hon antagligen varit halt utav. Hon tyckte i övrigt att Pica var rund och fin i sin muskulatur, det är alltid roligt att höra!
Så Pica fick laserbehandling och ska denna vecka inte ridas men mycket gärna promeneras, longeras eller tömköras. Sen kommer hon på måndag igen och kollar på Pica. Känns skönt att ha kollat upp, dock blev det ingen tävling för oss i mars. Men hellre en häst som är helt fräsch och fin i kroppen än att få tävla. Istället kan jag ägna mig åt att hjälpa till och göra en väldigt bra tävling, som vi brukar. Känns på ett sätt skönt att få slippa både "arrangörsstress" och "tävlingsstress" på samma dag.

Så det var uppdateringen av Pica. Nu ska det göras lista över lite grejer:

Saker som jag ska handla i Scandinavium

Äntligen tar jag tummen ur och införskaffar mig ett sådant. Såg ju den otroliga effekten av produkten på Picas ben och hoppas det fungerar lika bra på mig.

Saker som jag vill handla i Scandinavium

Ett sådant här fast med champange/cremé-färgade stenar    

Eller ett sådant här? Ett med creméfärgade pärlor skulle ju matcha min plastrong kanonbra?    

  
Min plastrong

En sådan här att använda i fällningstid när Pica får skav överallt    

Härliga fluff-luddskydd!

Charles Owen Fiona, som nu får vänta med att komma till mig...

En fin transport med sadelkammare! Gärna i denna färg så den matchar vår nya fina bil    

Det är min önskelista iaf! Det är nu endast 4 dagar kvar tills vi åker och det ska bli så roligt. Denna vecka kommer krypa fram tror jag, nu ska jag slänga mig in i straffrättsvärlden.
På återseende!

// therre

Japp, ni läser rätt! Härlig ridning har jag fått uppleva på min härliga häst   
Hon är som en helt ny häst efter skadan och tillhörande vila. Visserligen lite stel och stark, men inga vrångheter som innan. Nu uppstår det bara "vanliga" vrångeheter när jag kräver mer utav henne och det är precis som det ska vara.
Känns lite som att vi är tillbaka till början när jag började "rida henne på riktigt", dvs när jag verkligen började kräva att hon ska kunna böja sig i bålen, bibehålla en låg form, trampa in under sig med innebakben och komma upp med ryggen och arbeta. Innan hennes vrånghet slog till var ju detta "vardagsmat" i ridningen och vi kunde fokusera lite mer på samling och istället för enbart lösgjordhet. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att jag bara red samling rakt fram utan att Pica oftast var så pass lösgjord redan från början att vi kunde fokusera mer på samlingen. Ni hänger med hoppas jag    

Men igår då, detta härliga pass. Absolut inte härligt rakt igenom utan blev härligt som resultat av hårt arbete. I början av ridpassen måste jag låta Pica få trava igång och känna efter så hon in tjurar ihop. Att kräva för mycket av henne från början gör att hon kanske hamnar i bakåtläge igen och det vill jag undvika. Men jag ökar kraven varje dag. Så i början så springer hon så att säga väl öppen, över tygeln, lite som en giraff eller älg   Åsberg kommenterad vår fina form och tyckte vi var redo för Grand Prix nivå, haha!
Med lite voltarbete så får man snabbt ihop henne utan vrångheter, dock är hon überstark för tillfället och känns mer som två hästar än en att rida på. Men jag red med öppna-tänk blandat med sluta-tänk under lättridning en stund och det funkar superbra på Pica. Även om jag hatar det så är det verkligen det mest effektiva sättet att få Pica lösgjord. Efter hand tog jag lite galopp och där var det racer-Pica som älgade iväg. Fick sätta tillbaka henne rätt så kraftigt ett par gånger för att markera halvhalterna, då blev hon lite tjurig och skulle stå still och börja lätt. Men snabb med pisken och sen var det bra. Efter det galopperade hon precis som jag ville att hon skulle. Att det ska vara så svårt! Red några svaga öppnor längs långsidorna i båda varven och sedan var hon nästan som smör. Jag kunde höja och sänka formen, samla henne lite försiktigt och fortfarande i ganska så låg form. Det känns verkligen så himla bra när det känns så lätt! Avslutade med lite trav under nedsittning och provade på skänkelvikning och det flyter så himla lätt nuförtiden, det är härligt!
Avrundade med att rida lätt och sänka henne så mycket det gick. JÄKLAR vad rund och fin hon blev! Sänkte hela bakpartiet och blev säkerligen en halv meter kortare i hela kroppen, she is lovley!

Så lite vrånghet, skada, vila och igångsättning i kombination med mina "nya" kortare sporrar har gett strålande resultat. Efter ridpassen ser jag också ett märkbart resultat i att jag faktiskt har båda skänklarna intill när jag rider. Båda har "stövmärken", förut har det bara varit högerskänkel som haft det.

Visst, höger har fortfarande lite mer än vänster. Men innan har vänster fortfarande varit helt svart, nu är det ju lite vitt iaf   

Idag ser jag fram emot att få rida ytterligare ett härligt pass på min härliga häst. En del tycker kanske att vrånga hästar är skit-hästar, men för mig är det det bästa. Jag skulle aldrig kunna ha en häst som bara säger "okej, okej, okej" hela tiden utan lite motstånd gör att man kämpar vidare och når strålande härliga stunder. Avslutar med en på bild på den milda Casino som mer än gärna vill smaka silage när jag gör höpåsar   

På återseende!

// therre 

Det slog mig just att det idag gått två år sedan jag fick ta bort den alltid lika härliga, glada och älskade Famor. Även om vi inte fick så mycket tid tillsammans så hann han ändå ge mig så mycket!
- Han gav mig tillbaka mitt självförtroende i ridning. Efter alla turer med Nalle så hade jag ju hjärtklappning varje gång jag skulle hoppa upp på en häst. Men Famor´s trygga själ gjorde att jag hittade tillbaka.
- Han var en sån där drömhäst att lasta, gick rakt in i transporten utan att ens blinka.
- Han fick mig tyvärr att ta det största och jobbigaste beslutet i mitt liv, men det var för hans bästa.

           Älskade Famor   
1997 - 2009

Nåväl, lite blandade känslor som början på detta inlägg. Nu till lite rapportering kring min nuvarnade häst, Pica.
Hon börjar komma igång fint nu. I tisdags red vi ute i snön och provade lite galopp, härligt rund och fin!
I onsdags red jag ett dressyrpass inne och även det innehöll galopp. Pica var snabb och lite tjurig bara när jag ville ta in höger bogen, med tjurig menar jag vanligt hoppihopp med rumpan, inga vrångheter. Det bästa med passet var att jag både i trav och galopp kunde lägga henne i den form jag ville. Visst hon var väl lite seg när man ska böja osv. Men just känslan av att jag kunde bestämma att hon skulle gå i en djup form eller en "normal" form kändes väldigt bra. Det är ju det jag strävar efter när jag rider. När jag väl travade av kunde jag sedan "sänka" henne ännu mer och hon gick kvar i den formen även om jag klappade henne med båda händerna. Kom ett par frustningar också som bevis på att hon släppte de spänningar som hon haft. Ett bra ridpass med andra ord!

Igår torsdag hade jag skola, så då fick Becca ta hand om Pica. Dock var det riktigt drama i stallet då en utav ridlärarna Ulrika ramlade av en utav ridskolans unghästar och ramlade rakt på ryggen. Kotkompression och en kotfraktur fick hon, stackars stackars! Hon har inte så mycket tur med sin rygg inte, förra året inte mindre än två diskbråck. Så jag vill hälsa en massa "krya på dig-hälsningar" till Ulrika och hoppas att hon snart är på fötter igen!

Idag har jag först skola 13.15-15.00, värdelös tid! Sen mot stallet, där mockning och mat ska fixa, Pica får även idag en liten vilodag med promenad. Imorgon ska jag rida igen och då blir det ett dressyrpass.

Nu ska jag gå och äta frukost.

På återseende!

// therre

Igår blev det ett ridpass inne i ridhuset. Provade att ta på mig ett par sporrar av storleken obefintlig, dvs kula ca 1 cm. Men det funkade väldigt bra! Klart bättre reaktion hos Pica än om jag är utan då allt mest är segt och jag vill inte behöva banka fram min häst liksom. Så hädanefter blir det obefintliga-sporrar på   
Red runt mest i trav, ett par övergångar skritt-trav, lite fyrkant varvat med voltspår. Inget svårt överhuvudtaget så att säga. Försökte få henne lite kortare i kroppen och rundare i sin hals/form. Är väldigt noga med att hela tiden vara lätt i handen för att inte "råka" hamna i något "bakåtläge", hela tiden ska hon tänka framåt. Jag kan erkänna att det känns lite som i början när jag köpte henne och det är ju positivt på det sätt att vrångheterna verkar vara borta. Skönt säger jag!

Idag var vädret helt strålande fint! Sol i ett vitt snölandskap, kan det bli finare? Så jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra, gå ut i snön och mestadels skritta eller rida inne. Valet blev lätt när jag kom på den briljanta idén att Maddelito kunde låna Ganzy och följa med mig ut på hoppbanan, annars hade ju Madde fått vara själv kvar i stallet medan jag red. Så sagt och gjort, ringde till Synnöve som gillade idén skarpt, sadlade vi på våra tappra springare och begav oss ut. Pica hade stora svårigheter att stå still och steppade runt hejvilt medan vi väntade på Madde och Ganzy. Skrittade sedan iväg upp över stallplanen och Pica var väldigt med på noterna, småtaktade hela vägen ner. Konstigt när hästen har vilat över en vecka i näst intill hel stillhet

Sen kom vi ned på hoppbanan som var snöbeklädd med perfekt snödjup.
Vi skrittade fram tillsammans och sedan red Madde lite snabbare gångarter än skritt, medan jag och Pica fortsatte i skritt med tanken om några lätta lugna travsteg. Ville inte trava särskilt mycket eftersom jag inte vill utsätta henne för någon risk för ev överansträngning nu när hon vilat. Men några travsteg blev det och sedan drog Pica iväg i ren glädje och tog galopp! Hon var ju lycklig! Men snart var vi tillbaka i kontroll igen och fortsatte sedan i skritt.

När vi sedan skrittade hemåt var det som vanligt extra spännande att gå över stallplanen. Pica brukar alltid vara lite på tårna men när det även fanns två transporter med hästar som skulle lastas så blev det lite lätt kortslutning i Picas hjärna. Vi for fram i galopp, caprioller och studsade mest fram. Farligt nära en bil en gång men i övrigt ändå ganska kontrollerat. Fick slänga mig av när vi kom fram till stalldörren. Hon har nog lite mycket överskottsenergi tror jag   Men allt gick bra och både Ganzy och Pica var två väldigt glada hästar idag. Madde och jag var två lyckliga ryttare som fått lite "balsam för själen-ridning". Helt underbart var det verkligen! Även om jag bara skrittade mestadels.

Imorgon kör vi ett pass inne och på tisdag om vädret tillåter går vi nog ut på hoppbanan igen.

På återseende!

// therre

  ...giver jag er som varit orolig för min (och Picas) skull att hon numera är hältfri! Det känns underbart skönt ska jag säga, men jag ropar inte hej ännu. Fortfarande ska hon sättas igång under lugna toner och sedan komma igång helt och fullt igen innan jag känner mig helt på det klara. Men det känns ändå väldigt skönt att få börja sätta igång min lilla prinsessa igen   

Igår (torsdag) så var det således dags för longeringskoll på ev hälta. Slängde på Pica ett träns utan vare sig nosgrimma eller nät och gick ut i ridhuset. Gick några varv först, framskrittning och avskrittning även vid longering är ett måste för mig, är jag den enda?
Släppte sedan ut henne på linan och hon fick trava. Klonk-klonk lät det när hon swischade fram och slog i sko. Tyckte hon betedde sig konstigt först och travade märkligt, sen var det som om hon gick in i en vägg. Gjorde ett tvärkast med huvudet och fnös till, snabbare trav och tvärkast med huvudet igen. Då beslöt jag mig för att gå in och sätta på nosgrimma med tillhörande nät.
Ut i ridhuset igen och framåt i trav, denna gång en betydligt mer harmonisk trav utan att hon slog i sko. Dock lite "uppe i varv". Men varken jag eller Ulrika (som snällt tittade på henne) kunde så någon tillstymmelse till någon orenhet så det var bara att börja sätta igång henne.

Så idag blev det premiär-turen. Och jag har varenda gång en sådan olustig känsla i magen. Det första ridpasset efter en hälta är bland det värsta jag vet, det liksom knyter sig i magen. Obehagskänslan liksom kryper under skinnet och jag vill egentligen inte utsätta mig för det hela, men jag måste ju.
Hoppade upp och skrittade fram Pica. Hon var lite seg men det är helt okej med tanke på en veckas vila och i princip helt stillastående. Tog sedan tyglarna och direkt framåt i trav. Lite segt och lite stelt tyckte jag först och var lite orolig för eventuella konstigheter. Men efter något varv gjorde hon fem-sex rejäla urhostningar och sedan travade hon precis som vanligt. Hörde med Ulrika för säkerhetsskull så att min känsla var precis som det såg ut, dvs ingen orenhet/hälta. Så nu är det bara att tuta och köra igen! Dock får det bli överdrivet lugn igångsättning dels med tanke på hältan (vad den nu berodde på) samt hostan som förmodligen kommer från den obefintliga ventilationen som är i stallet. Sämre stalluft får man leta efter! Men tydligen ska det vara på väg att fixas, det som inte fungerar är beställt så snart ska väl ridskolestallet ha en välfungerande ventilation igen. Det tog bara två år! Grattis Kga Kommun för ett lysande arbete!

Så nu ska det ridas igen om än väldigt lugna pass till en början. Kunde inte känna av någon vrånghet heller vid dagens ridpass utan allt var som vanligt, om än något segt och stelt vilket är helt okej. Ska till veckan ändå ringa till en kiropraktor/massör/laser som fått goda rekommendationer från olika håll från människor jag känner. Lika bra att kolla upp så allt är okej.
Så nu hoppas jag innerligt att det är slut på skadorna. Årets tävlingsdebut blir antingen den 5 mars på hemmaplan om allt känns okej och vi är redo för det, annars får det bli den 3 april, även då på hemmaplan men i VRS regi.

Imorgon har jag både utsläpp och insläpp utav hästar. Mockar och fixar allt på morgonen, för att sedan endast ha den minimala ridningen kvar på eftermiddagen. På kvällen vankas det lite fest i gott sällskap, och jag har köpt jättefina kläder
På återseende!

Ps. Här i de värmländska skogarna har det kommit ca 2 dm nysnö igen, vintern kommer aldrig ta slut! Ds.

// therre

Lång tid sen det senaste inlägget, jag vet! Men det finns liksom inte så mkt att skriva om när man har sjukskriven häst. I helgen har hon ju fått vila helt och hållet. Pica tycker inte om att vila, hon vill väldigt gärna röra på sig i någon form. Men i måndags så fick hon äntligen komma ut och röra på sig i skritt för hand i ridhuset. Hon kändes riktigt jäkla pigg! Marscherade på för fullt och kände att minsta lilla händelse skulle kunna ha fått henne att sprätt iväg, men hon höll sig på mattan   

Igår fick Pica komma ut i det fria. En promenad på vägen fick det bli, vädret var strålande fint! Man får vårkänslor, dock är nog våren ännu långt borta eftersom det hade ramlat ned ytterligare två centimeter snö under natten. Men nu är iaf den värsta isen täckt så man kan röra sig utomhus igen.
Pica och traskade bortåt på vägen. Spänd och på tårna vill jag lova! Precis efter uppfarten till Lübeck har det varit lit översvämning över vägen. Denna har nu resulterat till en vallgrav på ca 2 dm bredd och ca 1 dm djup. Pica tyckte det var väldigt läskigt och det krävdes lite övertalning innan vi var över och påväg bortåt.

Iklädd sitt finaste täcke!

Snö-inspektion...

Gick bort till Fisksjötorp och där vände jag sedan hemåt med en häst som visade upp lite passage-liknande steg. På hemvägen var vallgraven ännu läskigare, men till slut insåg hon väl att hon måste över för att komma hem. En härlig tur ute i det vita snölandskapet!
Jag blev lite avundsjuk när jag läste på Natalja´s blogg att hon kunde rida på en 75% snöfri utebana! Jag vill också kunna rida utomhus igen, är trött på att behöva rida inom fyra väggar. För är man väl ute är det så halt och riskabelt att utöva någon snabbare gångart än skritt. Vintern kan ta slut från och med nu!

Imorgon ska Pican få springa på lina och förhoppningsvis uppvisar hon en ren, takmässig, schwungfull trav utan någon som helst tillstymmelse till hälta. Men det återstår att se. Nu ska jag sätta igång med lite läsning, försöker intala mig själv: Filosofi är roligt, superskojigt, det bästa jag läst hittills! Det går sådär kan jag meddela...
Pican får omvårdnad av Maddelito idag, känns skönt att man har så många olika runt omkring att fråga om hjälp när man behöver och samtidigt kan känna sig trygg med vem man än frågar.

På återseende!

// therre