Idag var en sån där nästan heldag i stallet. Klev upp strax innan åtta och hoppade i ridkläder. For till stallet och gjorde klart för ridning. Skrittade fram en längre stund än vanligt eftersom Pica var lite "morgon-tjock" i bakbenen. Händer ofta när hon gått lite hårdare dagen innan, skulle behöva komma igång med invänjning av BoT-skydden ordentligt nu! Men det är svårt att få till det bra nu när det är så mkt kladd och blött. För det är väl inte bra att ha BoT på blöta ben eller? Någon som har erfarenhet av detta?
Nåväl, ridmässigt var det väl varken katastrof eller kanonbra, medelmåttigt. Red mycket med fokus på att få henne rund och låg i formen. Idag betydligt motigare än igår. Så jag försökte mig till att rida lite mot öppna på volten och det är på riktigt som att jobba i motvind vissa dagar! Har Pica bestämt sig för att hon ska vara rak, då ska hon banne mig inte böja på sig. Idag var det verkligen som att jobba i motvind, hur mycket jag än försöker är känslan den samma. Inte ens en mikromillimeter ändras hennes kropp eller framdelen kommer in. Inte ens i närheten av att komma till någon sorts "ridning", allt jag gör motarbetas av Pica. Det är tur att tålamodet inte tryter i dessa lägen. Envishetstävling kan man kalla det, vem är mest envis Therre eller Pica?
I galoppen var det samma arbete, jobba med att förböja henne kraftigt enbart för att få henne mjuk och gymnastiserad i kroppen. Förvändgalopp på volten och där rida henne ställd inåt, allt kändes bakvänt. Men det är en väldigt effektiv övning! Så under de dryga 40 minuterna jag red så var det inte många minuter medvind. Men man kan inte alltid ha toppkänsla, eller hur?! Det är ju genom allt "grisarbete" som framgången kommer såsmåningom.

Är ledsen för alla härliga sommarbilder, men what to do när man inte har några andra   Bättre någon bild eller ingen alls, känns så naket att inte ha någon bild med i inlägget.

Efter ridpasset blev det frukost/fika med personalen. Jag bjöd på lite överbliven tårta. Allehanda tjat och sen blev det mockning och matfix innan jag tog tag i dagens stora mission. Göra rent transport för att lämna tillbaka.

Slet i säkert två timmar för att få rent den inuti. Sopa, sopa, sopa. Skura, skura, skura. Men till slut så såg den helt okej ut, skinande vit och inte spån på mattan. Då fick den fara tillbaka till Värmlandsvagnen i Kristinehamn igen, så nu är jag transportlös igen. Men vad gör det, ska åka på en endaste tävling till om vädret är bra vill säga och då lånar jag Andréa´s transport och anlitar henne som chaufför. Till våren så får jag väl se vad om händer om det blir att hyra eller köpa en egen.

Har precis avslutat mitt tentaplugg, slänger väl ett sista öga på allt imorgon innan tentan. Känns som att jag har koll på det mesta i nuläget, men man kan aldrig veta säkert allt handlar ju i slutändan om vilka frågor som kommer. Hoppas på att det bara kommer frågor som jag kan! Efter tentan ska jag sedan ha "prova på ridning" på ridskolan och därefter Pica-mys! Ska tvätta jättesmutsig svans och rycka manen som är helt vildvuxen. Har även bokat tvättmaskinen på eftermiddagen så det ska tvättas några maskiner också.

På återseende!

// therre

Idag red jag ett splendid pass på Pican. Tänkte liksom övriga pass den senaste veckan, låg rund form! Det har fungerat fint. Idag satte jag fokus direkt på att få henne låg, rund och avslappnad. Det gav resultat vill jag lova! Fin fint i traven och de första galoppsprången var helt magiska, fick till den där magiska känslan av att ha hela Pica framför mig. Såååååå härligt!
Men sen då?! Vad gör man när hästen känns så bra? Jag vet tamej tusan inte! Jag blir så fruktansvärt passiv i min ridning, fipplar för mkt med handen så hon tappar ju bjudningen. Jag hatar när hon går så här bra och jag inte har någon som ser mig och kan säga vad jag ska göra för att bibehålla känslan. Bibehålla rätt takt, rätt tempo, rätt "samling". Jag är för okunnig i dessa situationer, har för lite erfarenhet helt enkelt. Vill bara kunna spinna vidare och få det hela ett snäpp till. Men för det krävs det att jag kan få henne så här bra även på träningar. Ett plus är ju att jag faktiskt börjar få henne så här bra när jag rider själv, då kommer det ju bli lättare att få fram samma på träning och därigenom kommer jag ju få lära mig hur jag ska rida i dessa lägen! Perfekt, I´m going to utvecklas!

Från ridpass till åsikter. As usual har jag tydligen klättrat över gränsen för att vara "svensk". Genom gårdagens inlägg lyckades jag återigen få en "arg" kommentar från återigen en anonym person. Fine, jag var väldigt "osvensk" och utnyttjade min rätt att i skrift uttrycka min egna åsikt. Tror det är en svensk grundlag till och med. Jag skrev mest av mig för att jag blir så chockerad och skrämd av verkligheten.

Så min nästa fundering är helt enkelt: Om man kommenterar anonymt för att man tycker motsatsen, känner man sig då träffad? Har jag lyckats kom åt någon individs svaga punkt?
Något att fundera på helt enkelt. Jag tänker då inte spinna vidare på ämnet nämnvärt mycket. I am who I am and I´m proud of it! Jag må bli hatad och inte så omtyckt men vad gör det?

Hästvärlden är en skitvärld där alla älskar att hata varandra, snacka skit om varandra och vara avundsjuka på varandra. Men den är ändå bra härlig för man träffar så många trevliga och positiva hästmänniskor med en sund inställning till allt vad hästar och ridning innebär.

Tack för mig, igen!
(Ser redan fram emot nästa arga kommentar!)

Nej, nu ska här läsas bloggar. Imorgon vaknar jag upp till en ny dag, sista tentapluggsdagen. Tentadags på lördag igen, varför lördagar? Vill dom plåga oss ännu mer? Den frågan kommer nog förbli obesvarad. Och som avslutning, låt mig få vara lite osvensk istället för att bli upprörda!

På återseende!

// therre

Inom ridsporten vet vi alla att det finns många proffs, alla är proffs och alla vet mest, kan rida bäst och är helt enkelt lite bättre än alla andra. Ehm vänta lite nu, hur kan det vara så? Hur vet du att du är just proffs, kan mest, rider bäst, vet mest, vem har sagt det? Vem har antytt att just du är bäst, kan mest, rider bäst? Om jag är bäst vem ska jag då lära av? Så många proffs men så lite kunskap!

Jag har lärt mig att kunskap får man genom erfarenheter, det är nog till och med vetenskapligt bevisat. Jag utför en sak, är med om en händelse dvs är med om en erfarenhet. Jag bearbetar erfarenheten och därefter kan jag utnyttja min erfarenhet i liknande situationer och erfarenheten har blivit till en kunskap. Min nästa fundering är då, hur kan man vara bäst, veta mest, rida bäst, kunna mest när man inte har så mycket erfarenhet? För erfarenhet kommer väl med tid och tid måste ju då generera i att man blir mer erfaren och där igenom få mer kunskap? Och tid får man väl genom att man åldras, dvs blir äldre, och har utövat sporten många år.
Hur kan då "yngre" tjejer/kvinnor redan vara bäst, kunna mest, rida bäst och veta mest? Vart har de fått erfarenheten ifrån? Genom att rida samma häst flera år i rad? Tävla flest tävlingar? Rida på den "bästa" hästen? Vinna flest tävlingar? Träna för den "bästa" tränaren? När de kanske bara sysslat med ridsporten ett par enstaka år?

För många funderingar kring så många saker, det gör att inlägget blir luddigt och kanske osammanhängande men jag hoppas ni hänger med ändå   

Man ser så många bloggar idag där det är "yngre" tjejer som skriver massor av saker och många av sakerna är i mina ögon inte ens helt korrekta! Jag har sysslat med hästar i ca 17 år av mitt 21 åriga liv, av dom har det funnits egen häst i 6 år. På de 6 åren har jag hunnit med att äga 5 stycken hästar av helt olika karaktär, pga olika orsaker som många vet varför så jag lämnar det vid sidan av.

Jag kan då säga att jag har fått erfarenhet genom att äga alla dessa hästar, rida dessa olika typer av hästar och hantera alla dessa hästar. Alla har de gett mig någon typ av erfarenhet var sig den var bra eller dålig och på så sett gett mig en ny kunskap. Men bara för det är jag inte proffs, är inte bäst, kan inte mest och rider verkligen inte bäst. Men mycket kunskap har jag fått, men inte ens i närheten av all kunskap.

Det som stör mig något enormt är att människor runt om i min omgivning, inte närmaste krets eller nästa krets. Bland dom finns de här människorna som faktiskt inte besitter någon "större" kunskap eller för den delen någon som helst känsla för sin egen "egentliga" kunskap, allt enligt min mening och nej jag är fortfarande inte proffs. Det skrämmer mig att de inte kan inse sin "egentliga" kunskap och faktiskt nöja sig med den. Att de inte kan förstå att man kan skada hästen om man inte har tillräcklig kunskap för att hålla på med det man gör. För hur skulle våra hästar se ut om vi gjorde lite som känner för? Rider lite piaff och passage med hjälp av spö och sporrar hårt i sidan istället för att bygga upp styrkan? Linda benen på ett sätt som känns bra istället för rätt och där igenom undvika skador? Fodrar på med massa kraftfoder för att det är det som hästen tycker om bäst?

Det skrämmer mig att många faktiskt gör så många fel utan att egentligen veta om det. Varför inte fråga någon som vet lite bättre? Vet lite mer än vad man själv vet. Tänk ett steg längre "Vad händer om jag gör så här? Och hur gör jag för att förhindra det här?" Istället för att göra som man känner, för känslan är kanske inte alltid den bästa. Det finns så många hästar i detta land som far illa just pga okunskap och kanske kan det också bero på att andra inte riktigt vågar säga till. För det är ett känsligt ämne det här, så var vi tillbaka på proffsen igen men det stämmer in så bra: "Jag sköter min häst på rätt sätt och det bästa sättet!"
Att säga till kan mötas av mothugg från den andra parten men med ett gott argument kan man nog komma långt, fast det kan tyvärr inte anpassas på alla.

Jag är inte proffs och har aldrig sagt heller, jag delar bara med mig av min kunskap och min åsikt. Jag har fått skit för att jag inte rider bra, här i bloggen blev jag ilsk och förde en hetsk debatt för ungefär ett år sedan nu.

Och nej jag rider inte bäst, men jag tränar på att bli bättre! Jag tränar för människor som jag anser och jag vet sitter inne på mycket kunskap angående ridning. De har en lång tid inom ridsporten, haft många erfarenheter säkerligen både bra och dåliga som genererat dem ny kunskap.
Med god ridning och med en sund inställning genom "Så här är jag, varken bättre eller sämre med strävan efter att utvecklas som ryttare tillsammans med min häst" så kommer man nog en bra bit på vägen.
Och genom att utvecklas så får man nya erfarenheter som såsmåningom blir till ny användbar kunskap!

Tack för mig!
(Hoppas ni hänger med i mina tankar, det kan bli rätt rörigt och osammanhängande   )

// therre

Söndagen bjöd på allehanda plugg som vanligt, läste klart i boken och sållade bort ett stort antal artiklar och ett helt kapitel som kändes mer som "läs om du vill veta mer" än " måste läsas för att klara tentan".
Åkte upp vid halv tre till stallet, såg några ponnyekipage på Valåsens hopptävling. Såg en riktigt otäck olycka, hjärtat satt liksom i halsgropen. Omhoppning med ponnyekipage är läskigt. Ekipaget kom in lite för snabbt i en kruva och ponnyn kunde mycket väl ha fått in ett galoppsprång till innan avhopp och trampar om snabbt men bestämmer sig för att hoppa, detta i höööög fart! Ponnyn når inte riktigt över den stooooora oxern (110 cm hög och säkert 1 m bred!) och får ner frambenen emellan och kan då självklart inte landa korrekt utan hela ekipaget sular på magen, störtdykning kan man kalla det! Ungen trillar självklart av och jag tänker att den lilla tjejen brutit både armar och ben, men hon går sedan av banan på både benen. Hon tappade förhoppningsvis bara luften och blev självklart rädd! Men hon kommer säkerligen snart sitta på ryggen och hoppa höööööga hinder igen, för det är väl det som hon älskar.

Själv har jag ju gjort precis samma störtdykning som resulterade i nyckelbensbrott och hopprädsla. Men jag tycker ändå jag har kommit igång rätt så bra med hoppningen igen, även om det bara håller sig till max 70 cm.

I söndags så var det ju hoppning som stod på schemat. Hoppade tillsammans med Elin och Penny samt Sara och Bemi för Andréa. Det är bra med vänner som är kunniga! Pica var till en början inte alls pigg på att hoppa, lite bakutsprång för hon var tjurig på skänkeln och sedan var det återigen "handbromsen i-problemet". Men jag bestämde mig för att plocka av sporrarna och då gick det mycket bättre. Dock går det kanske lite fort när vi hoppar, men det är svårt att rida på Pica i de lägena. Tar man för mycket hamnar vi i bakåtläge och det känns ju bättre att ha framåtläge i hoppningen, men vi ska träna mer på det här och försöka komma igång ordentligt med hoppningen igen.
Vi hoppade en liten bana som avslutning, innehållandes grind till och med som Pica bara stannade på första gången, men då hade vi heller ingen fart. Höll på att ramla av en gång då vi kom lite för fort, dålig väg och jag släppte iväg Pica för tidigt så hon fick ta ett bautasprång och jäklar vad hon tog i! Hela ryggen var som en krökt banan och det var jag inte beredd på kan jag lova. Men det är bra att hon kan komma igång att hoppa lite med ryggen och inte bara lyfta snabbt på benen.

Det här fina hindret hoppade vi

Igår var jag en sväng in till uni för gruppredovisning av vårt experiment. Det gick snabbt och vi slutade 1,5 timme tidigare än räknat. Så efteråt satt jag och Malin (inte Sirén) och gick igenom övningsfrågor inför tentan som är på lördag. Kändes bra att sitta tillsammans och diskutera kring frågorna, det kändes som det gav väldigt mycket. Sen vid 16 så slutade Andréa och då åkte vi mot Hööks. I bilen så ringde min telefon och i andra änden som fanns Maria som ville ställa frågor kring HSS. Det var väldigt trevligt och roligt att få prata med någon som har samma erfarenheter som mig! Alla symptom i alla olika situationer var helt lika! Helt fantastiskt kul!

På Hööks inhandlade jag en svart termo-väst som jag kollat på förut, så jag utnyttjade mitt hederpris från Wittvångstävling och fick köpa västen billigare. Den var ett väldigt bra köp upptäckte jag senare i stallet eftersom den är lite längre skuren just i ryggen vilket är perfekt för mig med ryggproblem! På väg hem åkte vi förbi Eklunda Stuteri och klappade på Cartier och Sir Oldenburg, super gosiga och urläckra hingstar!

Väl hemma sen var det snabbt byta om och iväg till Granngården för att köpa en säck Krafft Sport, har bestämt mig för att byta tillbaka till den dyrare foderstaten eftersom den gav bäst resultat. Handlade 17.57 och de stänger 18.00 så det var på håret, haha!

I stallet blev det mockning, gos och promenad med Pica. Hon fick en vilodag eftersom jag skulle komma så sent. Sen lite snack med Emma samtidigt som vi kollade på Madde E när hon red, vi kom fram till att vi båda vill kunna rida så bra som hon kan en dag! Fattar inte hur hon gör!

Nu ska jag ge mig in i min pluggbubbla, enligt mitt horoskop ska jag ha en bra dag för kunskap och djupförståelse. Hoppas på att det stämmer.
På återseende!

// therre

Årets önskelista!

Albion KB Super Weymouth

Västen alltså, inte killen   

Den här är till Pica   

Charles Owen Fiona

Uteritt tillsammans med Sara och Bemi idag, gick kanonbra! Pica gick först hela vägen och stannade bara och stod still en gång. Travade både på vägen och på den lilla korta biten i skogen. Två spända hästar som sprätte till några gånger, men absolut inget allvarligt.

Imorgon hoppar vi lite hinder.
På återseende!

// therre

...andra människor oavsett problem är något som jag tycker om. Det gör mig glad att få se andra människor glada. Att jag med min lilla blogg och Picas Head Shaking Syndrom skulle hjälpa flera människor trodde jag aldrig. Idag när jag loggade in hade jag fått en fråga i "fråga-spalten" från en tjej som ville kontakta mig ang HSS och nosnät. Då blir jag glad, jag ska få hjälpa någon som har samma problem som mig! Jag är ju absolut ingen expert utan bara någon med erfarenhet av åkomman   

Igår anlände äntligen mina Hööks grejer och jag är väldigt nöjd med dem. Täcket kan jag starkt rekommendera till andra, det är inte bara snyggt det är superb passform också. Pica som är strl 145 i alla täcken passade perfekt i ridtäcket strl 145. Först trodde jag det skulle vara för litet, men det satt som ett smäck på Pica. Extra bra var den breda kardborren som man "stängde" täcket med och stor plats för sadeln, om ni hänger med   

Grimman den var också helt perfekt, Pica blev superfin! Börjar mer och mer gilla rosa, men bara på saker i stallet eller som små detaljer.

Med texten: Precious

Igår kom jag till stallet sent så mörkret hade börjat falla in, så det blev ett jogging-pass på hoppbanan eftersom jag ogärna ger mig ut på vägen bland alla fartdårar när det är mörkt. Och se bara för att jag inte ställde några krav så kändes hon väldigt bra, trots att jag red i bara skor!
Så jag kom igår på en teori om varför det gått så uruselt att rida, jag kräver för mycket för snabbt! Jag överrider allting och är för snabb i mina handlingar och slutsatser, det blir bara pannkaka av allt då och det vet jag ju mycket väl. Så hädan efter ska jag försöka skingra alla tankar och bara rida efter hur det känns inte efter hur jag vill/tycker det ska kännas just den dagen.

Idag åkte jag till stallet tidigt. Mockning av två stycken boxar stod på tur, Putte och Pica. Sen var det träning, red fram minimalt och värmde liksom bara upp i trav utan några krav. Ville inte göra något fel utan ville hellre ha hjälp på en "oframriden" Pica så jag vet hur jag ska rida själv sedan.
Fick rida i trav på volt under lättridning till en början, hitta rätt ställning och formning, rätt takt, rätt tempo. Sen fick jag sitta ned i traven, sträcka upp mig, vinkla om händerna och in med armbågarna. Efter en stund fick vi in en fin takt, lite galopp med samma arbete här. Låg form och böja, böja, böja. I slutet red vi låååååg form och böjde lite extra så hon skulle sjunka ner ännu mer och hon gick väldigt avslappnat till slut. Ett lungt och harmoniskt pass helt enkelt utan några som helst krussiduller eller stora krav på samling.

Det här var ett riktigt bra pass för både mig och Pica, vi fick liksom hitta tillbaka till varandra. Tillbaka till lugnet igen   

Efter träningen blev det en låååååång fika/skvallerstund med Ola och Andréa. Loni tittade in en kort stund när hon tog paus, även Åsberg, Madde E kom och skulle rida men kom iväg först efter en stund prat. Åkte till ridskolan vid 8.15 imorse och åkte därifrån vid 15, woooops!    Men har man trevligt så har man! Jag har ju inte hunnit vara där och skvallrat på tre veckor, så det var lite som att ta igen förlorad tid, haha! Men det är så härligt att bara vara där och umgås.

Nu ikväll är det jag som står för maten här hemma, bjuder på kyckling i mustig sås med ris. Imorgon vankas det uteritt tillsammans med Sara och Bemi, kan bli spännande eller väldigt lungt. Jag hoppas på det senare...

På återseende!

// therre

Blir helt galen på att jag fortfarande rider så fruktansvärt dåligt. Idag var vi ute på hoppbanan, där får Pica framåtbjudning så det heter duga. Och eftersom jag inte kan rida så klarar jag ju inte av det hela. I galoppen är hon så stark att jag knappt orkar hålla henne och då blir det hand-ridning istället för skänkel-ridning. Det är verkligen tur att jag ska träna på fredag, för det här går verkligen inte längre. Blir bara frustrerad på mig själv.

Mina Hööks-grejer hade inte kommit idag heller, så jag var nära att ringa till dom och fråga. Men mamma föreslog paket-spårning och då visade det sig att det ligger på Kulan och väntar, så imorgon får jag säkert min aviseringslapp. Annars tar jag mitt paket-nummer och går upp och försöker hämta ut det ändå.

Pica tror jag får komma ut på en skritt-tur imorgon, känner att om jag ska rida en till dags urusel ridning så kommer det koka över. Så vi tar en skrittrunda istället, förhoppningsvis iklädd det nya täcket.

Bjuder på en underbar låt som går på repeat flera gånger om på min Spotify, helt galet underbar låt!

Vi tar en till!

Helt galet bra! Jag har rysningar!

Nu ska jag invänta lite kvällsmat sedan är det Grey´s anatomy samt Tylösand-gänget.

På återseende!

// therre

Igår höll jag på att bli tokig på mig själv! Efter bara två veckors sporadisk ridning/vila så har jag tappat allt vad kroppskontroll och ridning heter. Alla ryttare har sina små brister som de ständigt jobbar med, mina brister är gigantiska! Jag funderar starkt på att sätta ett spännband kring armarna så att armbågarna är intill kroppen, steloperera handlederna och ryggraden. För med met-mask-hållning kommer man inte särskilt långt med inom dressyren.
Pica skötte sig utomordentligt igår eftersom piloten var den sämsta någonsin tror jag. Flera gånger fick jag bryta av till skritt och ta ett djupt andetag och sedan börja om igen, enbart för att jag blev så frustrerad på att jag inte hade någon kroppskontroll what so ever!

I höger kan jag väl medge att det gick ganska så bra, men i vänster så kunde jag inte rida. Vänster skänkel var som en jäkla fiskpinne som hängde ut med Picas sida. Den var som obefintlig! Inte en tillstymmelse till arbete, hörnpassering med rundad och formad häst? Nja, hur långt kommer man med att rida enbart höger varv och raka hörn? Inte så långt iaf. Men bara att jobba vidare helt enkelt.

Grova armbågsproblem! 

Idag gick det väl lite bättre att rida. Dock fick jag efter ca 15-20 minuter hoppa Pica och hoppa upp på Bemi eftersom Sara inte riktigt var tillfreds med hur ridningen gick. Så jag satt på Bemi en stund och Sara fick prova på Pickiluring. Bemi var som en liten ponny att rida i jämförelse med Pica, men kände ändå trevlig. Dock har den lilla hästen en rejäl underhals men med fortsatt fint jobba från Sara´s sida kommer den snart vara bort och musklerna kommer lägga sig på ovansidan istället för undersidan.
Kom snabbt fram till att det är bra mycket jobbigare och energikrävande att rida på någon annans häst än sin egen. Men det är väldigt roligt och lärorikt också! Och nu när jag provat den lilla hästen så vet jag lite mer hur han känns och kan ju på sätt hjälpa Sara bättre från backen.
Jag kan erkänna att det var länge sedan jag var så svett och högröd i ansiktet efter ett ridpass som efter att ha suttit på Bemi. Men det är också härligt att få känna att man lever och få rida ordentligt.

Imorgon hoppas jag att mitt nya ridtäcke kommer! Har beställt det brunrandiga som finns på Hööks eftersom det är liknande det jag egentligen beställde från Horseware. Men jag bytte ju till ett golden stripes färgat då det bruna skulle dröja ett halvår.

Så hoppas, hoppas det finns en paket-avi när jag kommer hem från uni imorgon, annars blir jag ledsen. Beställde faktiskt måndag förra veckan och det skulle skickas omgående. Nu blir det dusch och sen sova.

På återseende!

// therre