Nu har jag äntligen hittat ett "godis" som Pica tycker om, förutom socker såklart som endast passar damen ibland. Såg för ett tag sedan i ett reklamblad från Granngården att Krafft skulle börja med något som hette Krafft Morot. Pelleterad morot typ, som ska fungera som belöningsfoder. Så idag när jag var på Granngården för att handla en säck Krafft Sport så stod de små kartongerna i kassan. Så jag tänkte att det är ju värt att prova, vill ha något substitut till socker emellanåt och definivit ge något som belöning efter ridpass. Har provat allt! Hästgodis högt och lågt, sockerbitar you name it(!), dock inte kraft-foder då jag anser att mat inte är belöning på samma sätt. Så när jag kom till stallet hade jag en gnäggande Pica som tyckte jag var sen, "HÖTUSS FÖR GUDSSKULL, MATTE!!!" Så då öppnade jag kartongen och gav henne ett par pellets. Hon var lite tveksam först, fick några bitar till sen var hon helt crazy i det hela! Provade senare och gav, hon åt då med och även efter ridpasset   

Så nu är det Krafft Morot som det ska vara för damen.

Bild från och mer info hos Krafft

Så nog om Picas kräsenheter och istället fokus på ridning. Efter gårdagens helt misslyckade pass så hade jag inga förhoppningar om att dagens skulle bli bättre, dock hade jag helt fel. Hon kändes väldigt fin redan från början, dock något tung i handen måste fråga Ola hur det ska vara, har ju som sagt problem med att hon gärna blir hög och spänd i formen och är det bättre att hon är låg och lite tung istället? Svårt dilemma, behöver experthjälp helt enkelt.

Men hursom så började jag med lite halter i från skritt, sedan lite uppvärmning i trav på fyrkant där hon skulle vara ställd och formad i hörn och rakriktad på raktspår, funkade fin fint! Red sen lite öppna på långsidor och volt, fin här med dock något seg. Sen blev det till att galoppa lite, kändes tusen gånger bättre än igår(!), var väldigt skönt att känna att vi kan samarbeta. Dock så gör jag något konstigt med ytterarmen, spänner den av någon konstig och dum anledning så det gör jätteont. Vet inte vad det beror på men jag försöker slappna av men då slappnar hela kroppen av istället och hela Pica faller isär, kroppskontrollen är vart då?   

Sen är jag trött på att ha så jävla ont hela tiden när jag rider. Orkar inte sitta emot och kan inte rida som jag vill längre. Men jag biter ihop och kämpar på trots smärtan i benet, känns som att ha två benpipor som gnuggar mot varandra hela tiden, knät är heller inte jätte glatt på min sneda belastning. Magentröntgen och svar på vad som är fel, nu TACK!

Provade att rida i Angie´s Sprenger stigbyglar och de underlättade faktiskt något enormt för knät, benet och min nedsittning. Så nu har jag bestämt mig för att investera i ett par sådana, för de var otroligt behagliga att rida i och är värd sina kronor.

Och jag vet att det låter som jag bara klagar och klagar men,vad mer kan jag göra? Har gått med den här skiten (som den nuförtiden kallas) sen i somras och inte har det blivit bättre direkt, vill inget annat än bli skadefri!

Fast jag säger hellre skadad ryttare än skadad häst, för jag kan bita ihop och leva med mina problem. Min häst kan inte göra det samma.

Nu ska jag duscha och sen se lite tv, behöver sova tidigt idag då det är skola 8.15-11.00 imorgon, bussen åker 06.35

På återseende!

// therre

 

Malin Å

25 februari 2010 08:19

Hej! Kul att läsa din blogg! Min filosofi med det där om hästen blir tung i handen osv, är att det är mycket bättre om du har hästen lite "tyngre" hellre än att den blir hög och spänd, jag försöker alltid att rida mina hästar så mycket fram till handen som jag kan.När man sen får "för mycket" i handen tycker jag oftast att det är ganska lätta att träna bort det bit för bit med mycket övergångar samlingar mm! Lite dumt att börja samla en häst som inte är ordentligt framme och igenom i ryggen. Lycka till i fortsättningen! =)

 

Helena

25 februari 2010 15:28

Fasligt dyrt hästgodis när man kan köpa morotssäckar för 60 kr/25 kg tycker jag.

 

Aramis - En dressyrblogg

25 februari 2010 23:44

Håller helt och hållet med Malin Å beträffande hästens form. Aramis har gärna gått och blivit hög och knäppt av i nacken med följden att ryggen sänkts. Vi har nu arbetat i två år på att få honom rund i formen och fram till bettet. Och idag kan jag säga att jag rider en häst som plötsligt börjar bli tung i handen! Och det är sannerligen till min glädje! Då vet jag att jag har ett ärligt stöd och att han arbetar korrekt. Blir han så för tung så gör jag ett uppresande tygeltag och påminner honom om att han får bära lite själv också :) Kram kram och lycka till!

http://aramise.bloggagratis.se

 

Therre

26 februari 2010 09:43

Malin Å: Roligt att du tycker om min blogg :)
Jag är inne på samma spår som dig, men det är så svårt att veta jämt. Tack för din åsikt!

Helena: Nja, så dyrt är det inte. Sen finns inte morötter att få tag på säckvis året om här hos mig så då är morotspelletsen bra som godis :)

Aramis: Tack för ditt tips! Är som jag skrev till Malin Å inne på samma tanke, men det är skönt att få det bekräfta från flera håll och man tänker rätt :)

http://therre.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...