Nu är jag back on track igen! Kanske inte fullt frisk just nu men mentalt så är allt återigen rätt bra, fortfarande fattas vissa pusselbitar för att fullända välmåendet. Men det tar vi lite senare.

Vill tacka för alla värmande kommentarer i mitt senaste inlägg!

Anledningen till mitt mentala break down vill jag inte skriva på ett så här öppet forum, kanske senare. Är man för öppen drar skitsnacket igång igen som vanligt och den här gången blir det i andan av att jag skulle ha misshandlat min häst tror jag. Men jag säger bara så här man behöver fakta innan man ska öppna käften!

Och med de orden sagda så ska jag nog berätta ändå.

Allt började egentligen när jag gav bort älskade Donia för att köpa ny häst. Hittade, vad jag trodde, en trevlig femåring vid namn Alna. Ett sto importerat från Polen, söt och go till den dag då allt vände. Hon visade sig vara folkilsken och farlig! Hon attackerade folk när man gick in i boxen, främst om hon åt mat. Skitsnacket på stan gick runt med att jag köpt en farlig häst, visst var det sant men allt var inte sant som sades på stan då. Skitsnack kommer alltid fram till slut, lär er!

Alna

Jag fick flytta från mitt stall jag stod i då alla inte var villiga att hjälpa till att få bukt med henne. Så en dag, efter att jag på ett möte fått utstå ren mobbning, tog jag mitt pick och pack och flyttade ner till ridskolan där jag står idag. Det bästa jag gjort!

Men tillslut fick jag ändå lämna tillbaka henne eftersom hon blev för farlig att ha när det gick så mycket barn förbi och skulle klappa. Fick då byta henne mot en femårig valack vid namn Nabuko. Fin fux häst med stor vit bläs. En riktig charmknutte! Dock matchade vi inte varandra vid ridningen. Fick ta hjälp utav snälla Madde J, som red honom ett par gånger i veckan eftersom han var så dum när jag skulle rida. Varje gång jag satt upp sköt han rygg, backade med huvudet mellan frambenen osv. Detta gjorde att jag inte ens ville rida, närtill sluta helt. Han gjorde mig osäker att hoppa upp på nya hästar och vågar fortfarande inte idag gå på om de är lite dumma. Jag hade hjärtklappning varje gång jag skulle rida! Men jag tog beslutet att sälja honom till slut. Det gick fort och jag var återigen tillbaka utan häst men plus minus noll på kontot.

Dags att leta ny häst, igen! Denna gång hittade jag den underbaraste av dem alla, Famor. Han gav mig känslan att det var rätt från det att jag hoppade upp på ryggen vid provridningen. Sen blev det köp, allt var så rätt. Han gav mig lite självförtroende tillbaka att våga rida på igen, dock inte ute då han bockade av mig i ren glädje så jag skadade knät. Men ändå! Han var den perfekta tills han började ställa sig ibland vid hoppningen i vissa svängar. Men han fick starta en clear round 90 cm med Andréa och de var jätte duktiga!

Famor 9

Sen började helvetet med hältan som till slut fick mig att behöva ta beslutet att han inte ska ha ont längre. Det absolut jobbigaste jag någonsin gjort. Men jag vet att han har det bra på de evigt gröna ängarna tillsammans med Donia, Vera och alla andra hästar.

Därefter blev det en liten paus från hästar. Inte helt såklart det var ju jobb på ridskolan, tävlingar hit och dit som skulle anordnas. Så jag ska medge att det var skönt ett tag att stå utan häst. Men sen kom längtan efter en ny häst. Och jag letade och letade, provred ett par stycken men ingen dög. Trodde till slut att jag aldrig skulle hitta någon ny. Men då dök hon upp under rubriken "Sto med utstrålning". Jag åkte och provred. Den första provridningen var väl inte den bästa då hon bestämde sig för att bråka otroligt mycket. Den stora frågan är ju egentligen, varför åkte jag en gång till när det gick så dåligt den första? Jag kan fortfarande inte svara på den frågan men det var väl något som lockade mig tillbaka. Andra provridningen kändes mycket bättre och jag bestämde mig för att ge bud. Fick först nej, vilket fick hela världen att rasa. Men dan efter ändrade dom säg för att de kände att jag var rätt person.

Och nu står hon i stallet, eller nu är hon väl i hagen, min lilla Pickis!

Pica

Nu till själva anledning utav mitt break down. Historien innan är bara lite bakgrunds inforamtion för de som inte vet varför jag ofta reagerar så starkt vid vissa situationer när det gäller besked. Nu kanske lite mer förståelse finns. Kan väl tillägga att detta har utspelat sig från september 2007 till nu september 2009.

Kom på att jag måste nog spara en snabbis bara så inte allt försvinner.

Förra måndagen åkte jag ju med Pica till Strömsholm för att prova sadel. Hon har ju sen tidigare skakat väldigt mycket på huvudet vid ridning och jag har trott att det berott på dåliga sadlar.

Tjejen som hjälpte oss var otroligt duktig på sadlar. Hittade den fulländade, den perfekt för mig och Pica. Den nyaste modellen från Albion. Importerade från England fredagen innan vi var där, så jag fick premiär prova den. Den var som gjuten för Pica och gjuten för mig. Men priset är ju högt såklart, men jag har funderat och tror jag kommer köpa den ändå, vill prova en gång till först.

Men nog om sadeln. Andréa, som alltid är med på alla resor jag gör, berättade för sadelprovaren om våra problem vi haft med skakningarna. Vi tror ryggproblem och hon sa att det defenitivt inte var ryggproblem. Hon trodde på head shaking syndrom. Hon föreslog att vi skulle gå ned till kliniken för att se om vi eventuellt kunde få en tid när vi ändå var där.

Vi knallade ner med Pica dit, hittade inte rätt först men hittade tydligen helt rätt vetrinär. Vår vetrinär hette Veronica Roberts. Och det visade sig att hon är en utav de få i världen som vet mest om just head shaking syndrom. Hon kunde efter att ha sett Pica blivit longerad säga till 97 % att det var just det hon har. Men ville bedöva och se om det blev skillnad. Så Pica blev bedövad i ansiktet och sedan longerad igen och vilken skillnad! Så fint som hon travade då, avslappnad och helt stilla med huvudet har hon inte varit på länge.

Så då kunde Veronica säga med 100 % säkerhet att Pica har just Head Shaking Syndrom. Nu är det diagnostiserat.

Så för alla som inte vet vad det är så har jag rätt papper att läsa och jag säger igen att man ska ta reda på fakta innan man kan uttala sig om något!

Så nu ska vi prova med nosnät för att se om det blir bättre med skakningarna. Vill även förtydliga att detta inte är något dolt fel då "sjukdomen" kan uppkomma från intet eller komma smygande, man vet inga direkta orsaker till detta heller.

Vill tacka Andréa extra mycket som alltid finns med när jag får chockerande besked och som stöttar så bra när jag är ledsen och nere. Ingen kan nog pigga upp och se det positiva i det negativa bättre än henne.

Vill även rikta stort tack till vetrinären Veronica Roberts som så snabbt kunde hjälpa oss och som till och med jobba mycket övertid för våran skull.

Så där nu är jag tillbaka om än ett något långt inlägg men med hela min helvetiska häst historia som jag brukar kalla den. Hoppas att man förstår min bloggpaus, men detta var inte enda orsaken utan fler faktorer ligger bakom. Men efter min vila är jag tillbaka, har saknat att få blogga och alla fina kommentarer som jag ofta får.

På återseende!

// therre

Jag undrar när man ska få uppleva något verkligt positivt, just nu är allt mer eller mindre negativt och man blir mentalt helt slutkörd.

Nu tar jag paus från bloggen, mitt liv och allt annat.

Nu är jag trött. Är det så här det känns att vara utbränd? Magsåren börjar sakta men säkert återkomma, behöver någon trygghet här i livet som tyvärr inte finns.

Så nu tar jag en paus från allt för att försöka hämta nya krafter och ny motivation...

// therre

...att läsa en bra bok det är vad jag vill just nu! Jag kan bara läsa om jag verkligen har tid och läs-lust och nu känner jag att jag vill ha den där lusten. Att bara kunna koppla av och känna att man har tid till det. Men det får vänta, har en massa saker som ska fixa hela tiden.

Endast ett kort inlägg nu på kvällen då jag inte har ork eller lust att skriva ett längre.
   Uteritt blev det som planerat och det med ett tjur-sto som hette duga! Idag visade sig Picas mindre bra sida kan man säga och den "hårda" sidan utav stamträdet. Men jag får väl vara glad över att hon inte flippar totalt och står på bakbenen utan bara är mest tjurig. Men rundan gick ändå bra när vi väl kom framåt vill säga.

Just nu vill jag bara ha måndag och få åka och prova sadel. Tror att dåliga sadlar är en orsak till allt som inte är bra just nu, ska verkligen försöka få med mig två hem.

Nu ska jag kolla på tv och försöka få min dumma visdomstand att sluta värka. Känns som ett väldigt negativt inlägg idag, men idag är helt enkelt en sådan dag.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

// therre

Igår så blev det till att skritta ut på Pica med Mimmi och Luna. Kan någon gissa hur underbart det var? Perfekt väder och trevligt sällskap, wonderful!

På vägen mötte vi diverse olika fordon. Började med att vi skrittade på vägen och Mimmi säger (vad jag tror hon säger): Det kommer en cykel! (bakifrån) SWOOOSCH! 4 tävlingscyklister cyklar förbi med lite fart. Pica? Inte en reaktion och vi gick ändå först. Sen in en bit i en liten dunge där de får lyfta lite på benen. När vi kommer till brukshundsklubben så möter vi en stor traktor med stora skopor fram och bak. Pica? Does'nt even look! Sen i en krök och backe så kommer en bil i hejdundrande fart, även kallade fartdårar, idioter osv osv, den får bromsa rätt hårt så det skvätter lite grus. Pica? Lyfter inte ett öra. Sen när vi är på väg hem möter vi en lastbil påväg till skroten med en massa skrotbilar på (den är rätt så stor och maffig kan man säga) så vi vänder och går in i dungen. Känns inte jättekul att trängas på vägen med den stora lastbilen även om hästarna inte är rädda. Så den kör lite bakom och Pica? Knappt en reaktion! Hon är helt enkelt bäst! Faktum är att vi även skrittade först mesta dels utav vägen eftersom att hon ville, det har aldrig hänt tidigare utan då har hon bara stannat och blivit skraj, men inte nu. Så stolt över henne!

När vi kom hem igen så fick Pica och Luna gå ut i hagen eftersom det var så fint väder. Det gillades väl inte riktigt men efter ett tag accepterade de sitt "öde" och lunkade iväg neråt i hagen.

   När vi sedan skulle ta in dem så var de längst ned i hagen. Jag ropade på Pica som höjer huvudet och Luna med. Sen satte de av i galopp och då snackar vi galopp! Det var så härligt att se, när de kom till insläppet så blev det även lite små bakuter och bockar. Så innerst inne tyckte de nog om att gå gå ut i hagen i det härliga vädret.

I helgen har det blivit ändrade planer. DM fick flyttas till november då vi i samråd med distriktet ansåg att det var bäst så pga olika omständigheter och orsaker. Känns lite skönt att ha fått göra så, för nu kan vi planera ännu lite bättre och hinna få tag i fler sponsorer och andra domare utifrån. Så oftast så blir det ju nästan till det bättre när man får göra så här.

  Så i helgen fick jag nu en massa tid över till annat vilket känns bra. Ska ju smörja 3 sadlar inför måndagens sadelprovning och sedan ska det ju pysslas med två hästar samt att jag har en massa tvätt i stallet att ta reda på.

Nu ska det planeras för lite lunch tror jag.

På återseende!

// therre

Nu ska rubriken läsas som att jag var modig och inte modefreak (jag provade en smiley! kan nog vara den enda som kommer att visas på denna blogg, så njut! I hate them!)

Igår var jag modig och hoppade med Pica. Det läskiga är inte att hoppa utan just att hoppa utomhus. Tankarna sen min otrevliga avramling/omkullridning med Donia för länge sen sitter i än. Jag hatar att jag ska vara så otroligt rädd och feg jämt så fort det kommer fram hinder, det är ju inte farligt och speciellt inte när jag har världens snällaste häst som verkar hoppa i alla lägen! Love her!

Men vi hoppade i alla fall några språng på ett kryss trots att min mage höll på att vändas ut och in. Men jag är bestämd och ska minsann övervinna min rädsla, ska jag kunna bli ridinstruktör så ska jag ju kunna hoppa lite högre hinder trots allt.

Framåtbjudningen var otroligt bra nu efter att Lina ridit ett par gånger. Vilken skillnad, behövde inte driva särskilt mycket utan hon bjöd fram riktigt bra, till och med när jag blev lite arg på hennes skakningar och tryckte på runt hoppbanan. Då gick det fort! Så tack Lina, en fin present anländer snart till sadelkammaren!

Bildbevis på att jag faktiskt har hoppat kommer att komma, ska få bilderna bara. Annars tror ju folk att jag kanske ljuger om att jag hoppat, haha!

Idag ska Pica och Luna få skritta ut en sväng, Mimmi tar Luna och jag Pica. Skönt att få komma ut lite igen. Imorgon ska jag rida Pica, ute eller inne vet jag ej än. Men det lockar mest att rida ute nu när vi äntligen får igen, it's lovley! Lördag ska hästarna få gå ut på en tur i skogen med mig och Andréa som piloter, hoppas på att vi slipper älgflugorna!

Det låter som att jag har tagit över Luna helt nu och bestämmer allt som har med henne att göra, men så är det verkligen inte allt sker i samråd med Angelica så klart. Det är ju faktiskt hennes häst!

Annars idag så har jag skjutsat morfar till Lasarettet för ögonkontroll, under tiden så fikade jag och mormor med fika från Pressbyrån. Fick inget kaffe eftersom de gjorde rent maskinen och det skulle ta en kvart! Så jag fick snällt dricka vatten istället. Vi väntade i år och dar kändes det som, så till slut köpte mormor tia-lotter för att fördriva tiden med. Och det fick vi göra för på 6 lotter kunde vi till slut hämta ut 10 extra. Dom tyckte nog att vi var jobbiga som sprang fram och tillbaka för att hämta nya lotter hela tiden. Tyvärr vann vi ingen storvinst. Hade behövts med tanke på att jag på måndag lastar Pica och åker till Strömsholm för att prova sadlar, har mina två dressyrsadlar med för inbyte också. Helst vill jag komma hem med en dressyrsadel och en hoppsadel, men jag får nog prioritera dressyrsadel i första hand.

Nu mina kära vänner ska jag fixa en kaffe att avnjuta framför datorn en stund. Ha det fint!

// therre (som firar kvark-fritt stall!!!)

Kollade just på blup.se och såg att min älskade Donia nu inte längre finns. Det känns tungt att veta att hon nu är borta. Den finaste häst utav alla, som lärt mig så mycket.

Men hon har haft ett bra liv och har det nu ännu bättre på de evigt gröna ängarna tillsammans med Famor.

Donia

1986-2009

// therre

Denna morgon/förmiddag har jag hunnit med lite i alla fall.

Har varit iväg och lämnat blod för andra gången i mitt liv. Varje gång man varit där kan man tänka tanke att man just räddat ett liv, den känslan är riktigt bra. En annan känsla jag fick efter blodgivningen var dock inte lika bra. Stod och pratade med sköterskan om att jag ville boka tid för att lämna plasma också, när jag börjar känna mig lite illamående och lite snurrig. Sen helt plötsligt så blir jag jätte snurrig och det nästan svartnar för ögonen, jag säger det till sköterskan och får lägga mig på en säng, upp och ned. Får en macka och lite vatten.

   Läskig känslan men en erfarenhet rikare. Så nu behöver jag nog alltid ta en macka direkt efter blodgivningen. Första gången var jag ju tvungen att äta en direkt och jag tror nog att jag ska fortsätta så. Men trots detta så fanns fortfarande känslan att man räddat liv och det samma gäller när jag ska lämna plasma. Då hjälper jag ju människor som har en sjukdom som gör att de saknar detta. Så jag tycker verkligen fler borde bli blod/plasma-givare!

  Efter blodgivningen så tänkte jag vara lite smidig och hämta sponsorgrejer till tävlingen, men hon som har hand om det började inte jobba förrän kl 14, så jag får ta det påväg till stallet i eftermiddag. Men hon verkade i alla fall ha fått in fler grejer nu så ska kolla lite extra när jag är där senare. Hon hade fått in ett kraftmått som verkade jättebra, jag har ju inte en sisådär 5 mått redan så jag behöver kanske inga fler eller?

Igår red jag Luna igen. Det blev till slut riktigt bra i traven, började bli lite mer följsam i sidan. Men det mindre bra är att när man ska galoppera så blir det som en spärr i hjärnan på henne och hon blir stel och stressad, men allt går fortfarande framåt och hon är så bra i huvudet att det aldrig blir några dumheter mer än litebakutsparkar och studsar innna man ska galoppera. Hon är faktiskt rolig att rida. Pica blev riden igår utav Lina igen och jag säger bara att hon är så himla fin min lilla pålle!

   Idag ska båda hästarna longeras. Pica vet jag har koll på hur man gör men Luna vet jag inte riktigt. Angie sa att hon kunde så jag hoppas på det, allt blir så mycket lättare med en häst som förstår.

Nej nu ska jag försöka hinna ikapp lite här hemma. Har två tvättkorgar med rentvätt att plocka upp.

Ha det!

// therre

Ja, snart är helgen här igen och när den är över då kanske man kan få tid till lite annat.

Men allt börjar falla på plats inför DM:et. nu, skrev just klart ryttarmeddelandet och jag tror det blev bra. Lite att justera med vilka som dömmer vad till helgen. Imorgon ska jag fixa de preliminära startlistorna.

Denna dag har gått väldigt fort. Hann med en sovmorgon idag som var väldigt skönt. Sov ända tills klockan ringde, sen frukost och sen stallet. Lina red på Pica och det såg väldigt bra ut när Pica kan släppa till lite. Jag vill inget annat än rida på min häst just nu, men på onsdag ska jag få göra det igen. Då blir det hoppning.

   Men helt ridlös har jag ju inte varit, har ju ridit Luna nu hela helgen och ska göra resten utav veckan. Men hon är så svår, sitter fast så enormt mycket i båda sidorna. Men det har i alla fall blivit lite bättre sen jag red henne första gången. Så det går i alla fall åt rätt håll.

Nu ska jag nog vila en liten stund innan det är dags för stallet igen. Håller på att bli helt snurrig utav spackellukten som har infunnit sig i huset. Det är nästan lite så där som när man luktar på lim (som jag hatar btw).

  Ha det fint!

// therre